Arven efter varven – ny utställning på Arbetets Museum
Möt arbetarna och miljöerna i en försvunnen industri.
När varvsindustrin stod på sin topp mot slutet av 1960-talet hade de fyra varven Götaverken, Lindholmens varv, Eriksbergs Mekaniska Verkstad och Götaverken Arendal nära 15 000 anställda. I dag är samtliga varv nedlagda och utsålda, men minnena och berättelserna lever kvar.
Foto: Lena Öritsland
I utställningen "Arven efter varven" med bilder av fotografen Lena Öritsland och texter och ljud av journalisten Maria Bard på Arbetets Museum i Norrköping möter man före detta varvsarbetare via berättelser, minnen och porträttbilder och fotografier av de nötta, rostiga redskap och miljöer som blivit kvar efter en svunnen guldålder.
Foto: Lena Öritsland
Med egna yrkesskolor, sjukvård och inte minst en omfattande förenings- och fritidsverksamhet, var varven som ett samhälle i samhället. Historien om varven är också berättelsen om industrialismens, fackets och arbetarrörelsens genombrott. Arbetet kunde vara hårt och riskfyllt, men kamratskapet och yrkesstoltheten fick många att stanna under många år.
Utställningen visas fram till 21 april.
Foto: Lena Öritsland
”En gång jobbade jag och en kille med att svetsa i en sillhiss på en rysk fiskebåt. Arbetet tog två veckor. Herregud vad vi luktade när vi skulle till matsalen. Ingen ville komma i närheten av oss. Ovanpå skorstenar jobbade vi också. Där var det fullt med avgasrör. Ur ett rör kunde det lukta skit, ur ett annat matos eller diesel. Det var inte ett jobb för den som ville vara snygg och ren, men jag älskade det och saknar det fortfarande varje dag.”
Sirpa Mäkitalo, svetsare
Eriksbergs Mekaniska Verkstad, Götaverken Cityvarvet 1973–1988, 2002–2014
Foto: Lena Öritsland
”Jag hade ett lätt humör förr. Nu kommer jag inte ihåg hur det var, men jag hade gått och retat upp mig på cheferna. Jag gick upp till huvudkontoret och in till den här George Nordin, en av våra chefer. Så drog jag hjälmen i backen och skällde som den värsta bannhund. När jag hämtade luft så säger han: ’Sven kan du säga mig vad klockan är?’ ’Den är tio i tolv’, sa jag. Då sa han: ’Sven du är den första mannen i Arendals historia som vet exakt när hans karriär tog slut. Vill du ha kaffe?’ Jag blev inte av med jobbet, men stämningen var sån på varven – rå men hjärtlig.”
Sven-Gunnar Karlsson, förman transport
Götaverken Arendal 1972–1987
8 Kommentarer
Logga in för att kommentera