Vad är ok att ta bild av egentligen, och varför?

[levitte]

Den här frågan kommer ur det jag läste i tråden Berätta om era gatufototekniker!, där någon skrev såhär:

Slutligen har jag några restriktioner som jag följer. Jag fotar aldrig utslagna personer, a-lagare, människor med olika slags handikapp eller personer som på andra sätt är utsatta.

Andra höll med. Finns det nån slags norm om vad som är ok och inte? Vad handlar den om?

En bakgrund till min undran är att jag noterat den ökade mängden tiggare och andra utsatta i centrala Stockholm, och har velat ta bilder. Hittills har jag avhållit mig, för att jag varit tveksam till hur det tolkas, eller hur jag tolkar mig själv. Vad skulle min anledning vara att ta en bild av just dem? Jag har inget solklart svar ännu. Samtidigt ställer jag mig frågan varför jag låter bli? Något som stör mig alltmer i att låta bli är att jag då deltar i att göra dem osynliga, och inte heller där har jag ett solklart svar ännu.
Jag har funderat i riktning att de här behöver bli sedda, inte ignorerade och lämnade att tigga i sitt hörn, för det är ändå ett växande trend i Stockholm som jag ser det.

Tankar?

 

[Kijana]

Personligen kan jag tycka att du inte behöver ha dåligt samvete om du gör tiggarna "osynliga". Misstänker att deras situation inte är så svår som de vill framställa den.

När det gäller det rent etiska kring fotografering av tiggarna så ska man förstås inte ta integritetskränkande bilder, vilket det ju i och för sig blir bara genom att de till synes förödmjukar sig genom att tigga på gatan.
Men jag tror att det handlar mer om perspektivet, det vill säga ur vilken vinkel och position, du som fotograf väljer att berätta om dem. Nära, distanserat, jämlikt eller ovanifrån?

En minst lika viktig aspekt kring det hela är väl hur genomtänkta bildidéer du har. Bilder som man inte vet riktigt syftet med blir ju sällan bra. Jag tror också att bilder på tiggare bara för att fotografen vill ha någon slags bevis på sitt mod klarar sig världen utan ganska bra.
Men har du ett ärligt "uppsåt" med bilder på tiggare så är det för min del bara att köra.

 

[levitte]

Tack Kenneth.

Jo, nä, om mitt syfte handlade om självförhärligande av något slag skulle jag mest känna mig rätt äcklig... ingen känsla jag är speciellt förtjust i.

Men min egen fråga åsido är jag även nyfiken på vad det är för olika gränser ni har (mina är inte så himla utvecklade ännu)

Mvh,
Richard

 

[Kijana]

Men min egen fråga åsido är jag även nyfiken på vad det är för olika gränser ni har (mina är inte så himla utvecklade ännu)

Livfull diskussion detta..

Spelar det någon roll vad vi andra har för gränser? Tänker du bara kopiera dem rakt av, även om du tycker att det är för snäva eller för vida?
Visst kan jag förstå frågor om andras förhållningssätt till gatufoto, men när det gäller etik och moral skriver vi väl alla vår egen "bibel" på området. En regelsamling som dessutom kan vara influerad av händelser och erfarenheter utanför gatufotot.

 

[levitte]

Spelar det någon roll vad vi andra har för gränser? Tänker du bara kopiera dem rakt av, även om du tycker att det är för snäva eller för vida?

Både ja och nej... jag har inte för vana att låta andra begränsa mig. Däremot har jag en del gränser som jag vill bryta igenom, och jag kan finna mod i att andra redan har gjort det.

Men mycket av min frågeställning handlar egentligen om nyfikenhet... kanske occkså en önskan att höja min egen beredskap på vad jag kan behöva bemöta "därute". Jag är lite sån som gärna funderar över saker innan jag ger mig i kast med dem, och då är allehanda input bara bra.

Visst kan jag förstå frågor om andras förhållningssätt till gatufoto, men när det gäller etik och moral skriver vi väl alla vår egen "bibel" på området. En regelsamling som dessutom kan vara influerad av händelser och erfarenheter utanför gatufotot.

Absolut. Och jag är nog inte ute efter en regelsamling heller.

Mvh,
Richard

 

[Simon Ivarsson]

Har själv funderingar kring detta.
Jag tog en bildserie på uteliggare för ett tag sedan.
Jag bor i centrala Tokyo och ville visa upp en annan sida av Tokyo än den som normalt ses.
För allt är inte manga och neonljus här.
Innan jag tog bilderna så frågade jag först om det va ok. Annars hade det känts som jag utnyttjade deras utsatthet.
Om det är ok eller ej.. Tja.. Vad säger ni?

Några av bilderna finns bland mina bilder här på FS

 

[gatosi]

Vad skulle min anledning vara att ta en bild av just dem? Jag har inget solklart svar ännu.

Bra fråga och enkelt svar: Fota när du själv har svar på din fråga.

Samtidigt ställer jag mig frågan varför jag låter bli?

Kanske därför att det utan svar på fråga ett ändå skulle bli en dålig bild?
Att uteliggare finns, vet vi alla. Det är helt enkelt inte lätt att fota dem så att det berättar nåt.
Antingen så hittar man en ny vinkel. Jag kommer t.ex. ihåg en bild där fotografen hade ett par med i den soliga bakgrunden som kramades framför en resebyrå medan en tiggare satt i skuggan i förgrunden (det är iaf så jag kommer ihåg den). Det är nåt annat än "Titta, här sitter en tiggare!".
Eller så skiter man i genren gatufoto och gör reportagefoto istället. Man tar kontakt med dem, förutsatt att man är genuint intresserad. Det kan ju bli bra bilder, oavsett vilken genre man sen kan skylta med.