Jag har bara dålig erfarenhet av piratbläck till min canonskrivare. Piraten slammar igen om skrivaren inte används på en vecka. Färgerna tar slut fortare. Alltid krävs flera provutskrifter innan det blir ett jämnt resultat. Original bara funkar tills de är slut.
Epson har ju sedan man utvecklade den generation skrivhuvuden som nu sitter i alla nya skrivare även byggt in ett analyssystem som kontinuerligt kollar hur munstyckena mår och kan fixa en del fel automatiskt.
Det du skriver här gör ju att jag aldrig skulle köra bläck som jag inte vet något om egentligen. Det jag inte skulle vilja är att ett bläck med sämre egenskaper triggar igång onödiga rensningar automatiskt.
Jag vet inte hur dessa bläck funkar med Canon men det låter absolut inte bra det du skriver om piratbläcksproblemen. Även om Canons skrivhuvuden jobbar under en helt annan princip än Epsons och av detta skäl utesluter självdiagnostiserande skrivhuvuden, då dessa ju jobbar under extrema temperaturer, så har Canon trots detta lyckats väldigt väl med driftsäkerheten med de egna bläcken, dock till priset av visst "bläckslöseri"..
Epsons skrivhuvuden går som total motsats till dessa extrema termolösningar istället i vanlig rumstemperatur.
Self-Diagnosing Nozzle Health System | Technology | Epson (corporate.epson)
En stor del av grejen med de nya skrivarna är ju att de inte alls kör dessa uppstartsrensningar man gjorde tidigare som i min gamla P600 t.ex. Så nu hamnar ytterst lite bläck någon annanstans än på papperna. Genom att patronerna i P900 dessutom är större och mer ekonomiska är de i P600, så är kostnaderna för bläck uthärdliga numera.
I P700 och P900 så har Black Matte och Photoblack egna fysiska kanaler till skillnad från P600 där massor av bläck tidigare gick åt när man bytte svart bläck. Dessutom var detta en dödsfälla. För hade man inte printat med det bläck man växlade till på länge så fick man garanterat seriösa problem med skrivhuvudet.
På toppen av detta var drivrutinen till P600 kass och min ställde sig alltid i Epson Semi Gloss default (= Photoblack) och om man då alltid körde matt (Matte Black) som jag så drogs ett bläckbyte igång om man inte såg upp som man inte ville ha. Så man tvingades ha råkoll på detta både för att slippa slösa bläck och i värsta fall helt sabba skrivhuvudet och tvingas till manuell rengöring.
En stor fördel med de avskaffade obligatoriska uppstartsrensningarna är också att min P900 är så tyst att inte ens min notoriskt lättstörda fru märker om jag printar i rummet bredvid ens mitt i natten. Det kunde jag aldrig göra tidigare.
