Vi kan tycka att vi inte behöver public service idag där de flesta i landet aldrig överhuvudtaget behövt ställas inför en situation där man behöver info och info man kan lita på när det krisar på allvar.
En sådan situation har föga att göra med om vi har public service-teve eller inte. Det har mer att göra med om staten har vinnlagt sig om att skapa ett system för att nå ut med information till allmänheten i en krissituation. Emergency Alert System i USA är en hyfsad förebild, och bygger inte på att det finns ett "statligt" tevebolag som SVT.
Vad betyder "vi" och "har råd med" i detta sammanhang? Jag har råd med att prenumerera på DN både digitalt och på papper, men jag tror inte att jag vill. Det finns rätt många alternativ som jag inte behöver betala för.
På vilket sätt är demokratin i fara om "vi" inte längre har råd med kvalitetsjournalistik?
Och vad är "kvalitetsjournalistik"?
Att ha råd är en relativ sak oftast i Sverige. Jag kanske ska skriva att vi inte tycker journalistiken är värd att betala för då eftersom det IDAG finns gratisalternativ för de som vill lägga de penar vi talar om på kameror, bilar, båtar och annan hårdvara istället. Vår tid är väldigt materiell och läsandet har ju gått ned under en lång period av år nu. Det går ju att se på biblioteken. Antikvariaten har försvunnit de med i rask takt liksom bokhandlarna.
Wolodarskis inspel handlade om att dessa gratiskällor som du nu läser gratis i många fall är på repen ekonomiskt och hotar att tystna. Jag läste förr både Time och Newsweek och de är ju borta sedan länge. Wolodarski föreföll i sin artikel rätt skakad över att just The Guardian hängde på repen och hotade kollapsa ekonomiskt den med. Han ser nog just symbolik.
Jag vet inte om det är just jag som betonat demokratin speciellt. Den kan ju ses som ett sätt att lösa konflikter genom att rösta och fördela makt och inflytande efter det. Har man en parlamentarisk demokrati så kan man också hoppas att den som förlorar valet lämnar över till de som vann utan att tillgripa våld. Har man tur så kommer t.o.m. den politiska majoriteten att respektera minoriteterna också. Inget av detta har någonsin varit en självklarhet i stora delar av världen.
Men ska valen bli meningsfulla och fattas av väl informerade medborgare som inte helt som rön för vinden förs omkring av slipade demagoger och påtryckarorganisationer, så måste det finnas media som kan balansera detta. Media är dyrt att driva och det har under senare år skett en konsolidering där många mindre tidningar köps upp av större. Ser man inte upp så får vi det snart som i USA med några få fullständigt dominerande mediaföretag. Public Service har vi för att säkerställa att rapporteringen ska vara opartisk och saklig och att olika åsikter ska kunna komma till tals och inte bara de som har råd att göra sig hörda. Under de år jag levt mitt liv har trots allt public service i Sverige fungerat hyfsat väl.
Men jag tillhör också de som inte tycker en del exv. SVT håller på med idag hör hemma i ett public service-utbud. Men jag är personligen väldigt lite intresserad av de aktörer som du tror skulle sköta det bättre. Deras utbud är i bästa fallet bara ett flugpapper som ska hålla fast oss tillräckligt länge för att kunna utsättas för den reklam som finansierar deras utbud. Är man medveten om det så inser nog många att man kan göra något bättre med sin tid
Om allmänheten ska tvingas betala för public service-teve så ska det också vara public service-teve och inte sådant som kommersiell teve hellre borde göra. SVT ska inte konkurrera med kommersiell teve och snegla på publiksiffror. Om SVT anpassar sig till publiksiffror och gör tramsprogram som lockar stor publik så kan vi lika gärna lägga ner SVT.
Håller helt med. Det borde upphöra tillsammans med deras galna vevande av trailers för egna produktioner som de kan hålla på med i veckor. Det är nästan värst om du frågar mig.
Men Kunskapskanalen och Barnkanalen är fantastiskt bra tycker jag i jämförelse med allt annat skräp i lådan. Glöm heller inte radion som du får på köpet. Mycket bra det med ofta och en stor källa till kunskap - även för de som vägrar läsa.
Jag läste förr både Time och Newsweek och de är ju borta sedan länge. Wolodarski föreföll i sin artikel rätt skakad över att just The Guardian hängde på repen och hotade kollapsa ekonomiskt den med.
Ryktet om dessa publikationers död är betydligt överdrivet. Time kommer, såvitt jag vet, fortfarande ut i några miljoner pappers-ex varje vecka, alla tre fortsätter att publicera sin kvalitetsjournalistik på webben.
En sådan situation har föga att göra med om vi har public service-teve eller inte. Det har mer att göra med om staten har vinnlagt sig om att skapa ett system för att nå ut med information till allmänheten i en krissituation. Emergency Alert System i USA är en hyfsad förebild, och bygger inte på att det finns ett "statligt" tevebolag som SVT.
Det handlar inte bara om "Hesa Fredrik" för att varna folk om det verkligen krisar (skyddsrum finns väl knappt kvar längre så de kan vi lämna hän).
När katastrofen sker så är det normalt för sent för allt och det är då det är viktigt att man haft och helst har fungerande media som människor litar på och tar del av. Sveriges Radio och TV som det hette förr var alltid en del av det och är fortfarande det media som har överlägset bäst renommé i Sverige. Det krävs också en befolkning med integritet som tillgodogjort sig ett visst mått av kritiskt tänkande. Skolan är väldigt viktig här initialt och en väl fungerande press är viktig för att hålla dessa egenskaper vid liv. Demokratin måste återgenereras av varje generation. Därför är väl fungerande media så centrala och något man inte kan lita på att kommersiella krafter ska känna sitt ansvar för att fixa. Därför har vi ett SVT som är "public".
Vi hade i början av efterkrigstiden även andra samhällsinstitutioner avsedda att skydda befolkningen i händelse av kris och krig. Vi hade ett Civilförsvar värt namnet och ett värnpliktsförsvar med i princip hela årskullar av män som togs in och utbildades varje år. Vi lagrade drivmedel i stora bergrum och bunkrade allt från kritiska insatsvaror till industrin (jag såg en gång en massa elektroniska komponenter LM Ericsson ålagts att hålla i buffert), Vad har vi idag?? 50 JAS-plan som är flygdugliga - om man har råd till soppan och reservdelar? Fyra haubitsar som DN skrev och hur lång tid tar det att få de 15 000 soldater som ingår i armen uppställda. Förr såg man till att barnen kunde simma t.o.m. och hur ser det ut idag med det bara som en liten indikator på att vi verkligen tagit ner garden de här senast 10-20 åren.
Förra året hade vi en stor skogsbrand. Ett civilförsvar i spillror och en hemförlovad arme gjorde att ingen hjälp fanns att få där. Kommunens brandmän fick göra så gott det gick. När jag gjorde lumpen -69 var det en stor storm på Östkusten. Då fick vi delta i arbetet med att röja vägar och ta ner hängande träd mm.
Förr hade vi en livaktig press med olika politiska profiler och en mycket livaktigare politisk diskussion. Idag har vi inte det på samma sätt och många med dig har tydligen slirat så pass att ni är beredda att lägga ner det lilla som finns kvar och låta marknaden försumma det med om jag förstår. Nu pratar man om återförstatligande av SJ för som alla vet så är inte marknaden intresserad av att sköta underhållet om det går ut över vinsterna.
Det jag vill säga är att vi efter kriget hade ett samhällssystem som var mycket mer robust än nu. Det var ett system för krigs- och krisberedskap. Statliga media var en självklar del av detta som vi då var glada åt att de fanns. Man kan idag diskutera hur framtidens media ska fungera men i krig och kris funkar det nog inte särskilt väl om vi tror att ryktesspridning via Facebook och Twitter ytterst ska stå för folks information när vi är i behov av info att lita på och agera med hjälp av. Bevare oss för det!
Ryktet om dessa publikationers död är betydligt överdrivet. Time kommer, såvitt jag vet, fortfarande ut i några miljoner pappers-ex varje vecka, alla tre fortsätter att publicera sin kvalitetsjournalistik på webben.
Visst har du rätt i det. Ja jag vet det faktiskt. Någon fick köpa konkursboet för en dollar och kunde tydligen starta om skuldfritt om jag förstått det rätt. Men det är inte på samma sätt de media man förr läste för att informera sig om vad som hände i stora världen utanför vår lilla plaskdamm.
Fotografernas kamp står nu och de kommer inte ha en chans de heller - inte minst därför att de aldrig haft samma sammanhållning som grafikerna hade och de klarade sig ju heller inte från att krossas av strukturförändringarna men framförallt för att den digitala utvecklingen helt ändrat landskapet där med. Med digitalkameror i varje mobiltelefon som dessutom nu blivit tillräckligt bra för att hålla för tidningstryck rent tekniskt så täcks nu medias behov av bilder mer av de som "råkar vara där" än av utskickade av media och det till ett pris som är rena drömmen för media. Ofta är det gratis då de som tagit bilderna är stolta över att deras bilder kommer i tryck och det är ibland belöning nog.
Myten om amatörfotografernas övertagande har rätt tydligt motbevisats av en undersökning som genomförts på Journalisthögskolan i Göteborg. Det är samma andel av bilder som görs av amatörer idag som det var för 20 år sedan. Och förmågan att skapa bra bilder följer inte med per automatik bara för att det finns en digitalkamera i var mans mobiltelefon.
Myten om amatörfotografernas övertagande har rätt tydligt motbevisats av en undersökning som genomförts på Journalisthögskolan i Göteborg. Det är samma andel av bilder som görs av amatörer idag som det var för 20 år sedan. Och förmågan att skapa bra bilder följer inte med per automatik bara för att det finns en digitalkamera i var mans mobiltelefon.
Stefan marknaden för bilder är nog mycket som "kommunicerande kärl", ekonomiskt fungerar det ju ofta så att i enlighet med Greshams lag (som egentligen handlar om pengar) att den ädlare typen av pengar som använts historiskt som guld och silver försvinner ur cirkulationen när exv. sedlar finns parallellt. I analogi med det så kommer bara det faktum att det finns så mycket gratis bilder och video att tillgå att pressa era priser. Tiden verkar inte för fotograferna och det kommer alltmer att påverka både anställningsformer, vilka som kommer leverera materialet och priset på det. Ni kommer få föra samma tröstlösa kamp fackligt och jaga "bönhasar" som saknar "burskap" som det hette under skråtiden med att försöka lyfta kvalitetskraven. Det jag säger är att "kvällstidningarna" aldrig låtit kvalitet vinna över ekonomiseringen. Det gjorde de inte vid övergången till digital framställning när grafikerna och korrekturläsarna åkte ut och det gör de inte heller nu.
Jag undrar om ni själva gjort någon undersökning kring om era anslutna fotografer verkligen kan ta ut de priser ni har i er lista över rekommenderade priser eller om de tvingas ge "rabatter" för att få jobben. Det är nästan aldrig kvalitet som "vinner" kampen mot "good enough". Räknenissarna på tidningarna har redan fattat detta för längesedan så Aftonbladet är som sagt fullt med både video och annat som "allmänheten" bidrar mer. Ju mer pressade de blir när reklampengarna uteblir så kommer denna andel av siternas material att öka, just därför att den inte kostar något. Bilderna behöver f.ö. inte ens vara bra för de konkurrerar ibland med ingenting eftersom pressen inte nödvändigt var på plats men väl allmänheten med sina mobiler åtminstone och i bästa fall någon med en riktig kamera. Sedan är det ju redan så att ju mer man på Aftonbladet försöker fylla webben med betald reklam som man bokstavligen tvingar folk att se på för att få access till det de vill läsa, ju mer sågar de i den gren de sitter på. Till slut blir mediat outhärdligt att ta del av och då lämnar den del av publiken som får nog av den förnedringen och slöseriet med tiden.
The sky är inte "the limit" för fotograferna utan durken som i detta fall är helt gratis. Det är den "järnhårda lönelagen" som gäller nu. Det är väl bara något år sedan jag läste ett mycket belysande reportage (på ett helt uppslag) just om utvecklingen för fotograferna i olika branscher ekonomiskt i er F-tidning. Det var ingen upplyftande läsning. De som vill leva på sin fotografering har i landet typ blivit dubbelt så många under den undersökta tiden (som jag tror var 5 år mellan 2008 och 2012 eller? rätta mig om jag har fel om årtalen) men den gemensamma kakan man ska dela på har inte växt alls. Allra värst var det för tidningsfotograferna. Många känner sig alltså kallade men allt färre verkar bli utvalda. Jag bara refererar vad din egen tidning alltså konstaterat. Om dubbelt så många ska leva på samma pengar så får åtminstone jag det till en halvering av snittinkomsterna per företag under en tid av fem år. Hur vill du förklara den trenden då om nu andelen material som kommer utifrån är konstant? Håller fotograferna i så fall ställningarna till priset av att tvingas till usla arbetsvillkor och prisdumpning? Inte mycket till seger att fira i så fall eller hur? Är det någon som tror att detta tryck kommer minska och att den utvecklingen kommer ändra riktning?
I kväll 22.00 sändes en amerikansk "dokumentär" i SVT 1 "Mänskligheten från rymden". En fantastiskt intressant och ambitiös expose över hur det globaliserade samhället vuxit fram över tiden och de förändringar och uppfinningar som varit avgörande för utvecklingen och vilka problem vi nu står inför och tänkbara lösningar på dessa. SE DEN! Jag tycker det var några av de bäst spenderade 1 1/2 timmar jag suttit framför rutan någonsin och då ska jag säga att jag sett TV sedan 1956 då min pappa skruvade ihop en TV-byggsats från ELFA. Ett lysande kvalitetsjournalistjobb helt enkelt denna film.
Det här tycker jag är ett exempel på när TV är som bäst och när det tar ansvar för att upplysa samhället och sprida kunskap. SVT: s Kunskapskanal sänder också mycket av informativa program som ökar vår kunskap. Jag tycker det verkligen är omistligt med Public Service och har inget emot att betala vad det kostar. Däremot tycker jag att en del av "klapp och klang utbudet för vuxna" som man idag sänder på bra sändningstid kunde utgå. Den typen av program sänder ju ändå reklam-TV.
Vetenskapsradion (SR P1) hade ett reportage om det halvt nyligen. Kanske i höstas?
Sportreferat var något som med fördel tydligen skrevs av datorprogram.
Wolodarskis inspel handlade om att dessa gratiskällor som du nu läser gratis i många fall är på repen ekonomiskt och hotar att tystna. Jag läste förr både Time och Newsweek och de är ju borta sedan länge. Wolodarski föreföll i sin artikel rätt skakad över att just The Guardian hängde på repen och hotade kollapsa ekonomiskt den med. Han ser nog just symbolik.
Det är klassisk strukturomvandling. De som inte kan anpassa sig till nya omständigheter går i konkurs såvida inte staten griper in med en "mediaakut" i stil med Nils G. Åslings varvsakut, men det förlänger bara pinan. Förr eller senare tar det slut ändå.
Public Service har vi för att säkerställa att rapporteringen ska vara opartisk och saklig och att olika åsikter ska kunna komma till tals och inte bara de som har råd att göra sig hörda. Under de år jag levt mitt liv har trots allt public service i Sverige fungerat hyfsat väl.
Jag tvekar att hålla med. På 1970-talet var barnprogrammen tydligt influerade av marxistiska pedagoger, och från slutet av 1990-talet och cirka ett decennium framåt sände SVT väldigt många s.k. dokusåpor som inte hade i public service-TV att göra. Efter cirka 2010 vet jag inte riktigt hur det har gått eftersom jag inte har tittat på teve sen dess.
Men jag tillhör också de som inte tycker en del exv. SVT håller på med idag hör hemma i ett public service-utbud. Men jag är personligen väldigt lite intresserad av de aktörer som du tror skulle sköta det bättre. Deras utbud är i bästa fallet bara ett flugpapper som ska hålla fast oss tillräckligt länge för att kunna utsättas för den reklam som finansierar deras utbud. Är man medveten om det så inser nog många att man kan göra något bättre med sin tid
Du missförstår om du tror att jag menar att andra än SVT skulle sköta public service bättre. Jag tror inte att ett kommersiellt tevebolag skulle göra det bättre än SVT. Vad jag skrev var att jag tycker att sådana program som inte har med public service att göra med fördel görs av kommersiell teve istället för SVT. SVTs existensberättigande bygger på att bolaget sänder public service-program och då ska det nog hålla sig till det och inte försöka tävla med kommersiell teve.
Jag undrar om ni själva gjort någon undersökning kring om era anslutna fotografer verkligen kan ta ut de priser ni har i er lista över rekommenderade priser eller om de tvingas ge "rabatter" för att få jobben.
Nu ska jag inte uttala mig för SFF, längesedan jag var ordförande för den organisationen. Men den »prislista« som SFF publicerar bygger på en årlig undersökning över vad fotografer tar för betalning. Naturligtvis varierar detta mycket, det finns många som tar betydligt mycket mera än de priser som anges där. Och det finns också dem som tar lägre priser.
När katastrofen sker så är det normalt för sent för allt och det är då det är viktigt att man haft och helst har fungerande media som människor litar på och tar del av.
Numera är det väl snarare Facebook folk vänder sig till, istället för statstelevisionen, om det pågår något oväntat?
Förr hade vi en livaktig press med olika politiska profiler och en mycket livaktigare politisk diskussion. Idag har vi inte det på samma sätt och många med dig har tydligen slirat så pass att ni är beredda att lägga ner det lilla som finns kvar och låta marknaden försumma det med om jag förstår.
Jag vet inte riktigt vad du syftar på med "slirat", men om det skulle innebära att jag har försummat ett ansvar att hålla gamla media under armarna, så kan jag meddela att det inte är så. Jag har inget sådant ansvar, alltså.
Nu pratar man om återförstatligande av SJ för som alla vet så är inte marknaden intresserad av att sköta underhållet om det går ut över vinsterna.
(Det här är ett sidospår (OBS! avsiktligt skämt!), så en lite korrigering, bara).
Spårunderhåll är inte tågoperatörernas uppgift eller ansvar. Det åligger infrastrukturägaren att syssla med sådant, och det är staten som äger infrastrukturen. Avregleringen av järnvägen är knappast skälet till eftersatt spårunderhåll. Orsakssambandet är säkert tämligen komplicerat men en bidragande orsak torde vara den märkliga sammanslagningen av Vägverket och Banverket, som tycks ha varit helt politiskt motiverad.
Ett återförstatligande av SJ skulle inte göra någon skillnad för spårunderhållet, alltså. SJ är enbart en tågoperatör numera. Att sprätta ur banverksdelen ur Trafikverket, slå ihop den med SJ och skapa ett statligt SJ i gammal stil vore helt omöjligt i praktiken.
Hej! Vi ser att du kör med AdBlock. Vi förstår att man kan ogilla annonser men det är en viktig
inkomstkälla för att driva denna sajt och täcka de kostnader vi har. Om du inte vill slå av
Adblock för just Fotosidan så stöd oss gärna genom att till exempel köpa
ett Plus-medlemskap.
