Tvärtom, DN har alltid varit långt efter när det gällt datorisering och rationalisering, delvis beroende på den starka grafiska fackklubben, delvis beroende på god ekonomi. På 1980-talet var det A-presstidningarna som var först med datorisering (eftersom de hade så dålig ekonomi), på 1990-talet var det Aftonbladet som var först med webbpublicering.
DN-ledningen använde sina filialer för att testa ny teknik (Jönköping tror jag). Delvis bakom ryggen på grafikerna i Stockholm innan dessa fick nys om det och då blev det ett jäkla liv. Så den bilden är inte entydig alls och den första vågen var DN inte alls sena med under 70-talet. Det var den andra vågen de var senare med för i den första hade inte layout-programmen ännu inte blivit mainstream. Om du ser i min blogg så skrev man redan då på datorerna och printade på vit plast och monterade samt reprofotade och gjorde plåtarna från det. Layouthantering i datorer genomfördes fullt ut precis i början på 90-talet. Då flyttade man även tryckeriet till Akalla.
DN-grafikerna var inte alls motståndare till datorisering generellt sett - det är faktiskt en myt. De kämpade dock hårt för att säkerställa att de skulle få utbildning i den då nya tekniken (vilket de alltså lyckades med) så att de skulle kunna fortsätta att göra ungefär samma sysslor som de gjort tidigare - bara med nya verktyg. DN ville helt göra sig av med grafikerna och låta journalisterna göra en stor del av det jobb de gjort under blytiden men det avstyrde grafikerna och journalisterna tillsammans när de fattade att de måste samarbeta och inte slåss inbördes.
DN hade också ett annat problem och de var de gamla Ampress/Nohab-verken. Att byta ut dessa då på 70-talet hade inneburit mycket stora kostnader och stor kapitalförstöring och med direktlito -ombyggnaden fördubblade man i ett slag livslängden på pressarna. Andra som inte satt fast i den saxen kunde gå över till offset istället.
DN/Expressen hade ju också den överlägset största organisationen och även det är ju en särskild utmaning i síg. Att DN klarade sig bra ekonomiskt berodde inte enbart på tidningsverksamheten utan att Gustaf Douglas förstod sig på förmera de pengarna som tidningsrörelsen skapade i form av finanskapital.
Det var på DN det verkligt stora slaget stod kring införandet av ny teknik på Sveriges tidningar och det var på DN arbetskostnaderna var högst i Sverige då exv. grafikerna var löneledande där. Ingen annan tidning hade till närmelsevis ett lika starkt och välskolat fack som grafikerna hade på DN. De sista resterna av den kampen står nu ute i tryckeriet men tryckarna kommer inte ha en chans för deras dagar är räknade. Om jag inte minns fel så jobbade 800 pers kring tryckeriet i flera skift i Marieberg och nu var de väl något hundratal kvar. DN har flera ggr hotat med att lägga ut tryckningen på andra ställen i Mälardalen för att sätta tryck på tryckarna. De moderna pressarna har också helt ändrat behovet av mänsklig arbetskraft.
Mycket som var manuellt i Marieberg-tryckeriet är nu bortrationaliserat och effektiviserat sedan länge och när datorerna gjorde det möjligt att sammanställa en tidning i en datafil så vreds ett vapen ur tryckeripersonalens händer för den filen upptäckte ju exv. veckotidningsföretagen att de kunde skicka precis vart som helst där det fanns billig tryckkapacitet att köpa och då var de egna veckotidningstryckeriernas saga all.
