Annons

Kameran i backen - vem är skyldig?

Produkter
(logga in för att koppla)

Anders Östberg

Guest
En olycka händer då en fotograf har lagt sin kamera på ett bord i ett trångt café och en kvinna som går förbi drar ner den i golvet med sin handväska. Vems är felet - moraliskt och juridiskt om det finns en skillnad - och vem betalar för reparationen?

(Har följt en sådan diskussion på länken nedan och jag blev lite förvånad över att majoriteten där verkar tycka att det är fotografens fel, så jag undrar om ni tycker likadant eller om det t.ex. finns en kulturell och/eller legal skillnad mellan länder.
http://photography-on-the.net/forum/showthread.php?t=650990).
 
Spontant kan jag ju tycka att det är den som river ner sakerna. Fast jag vet att ifall jag river ner något i en butik så är det butikens ansvar. Så jag kan gissa att detsamma gäller för fotografen i det här läget.

/Maverick
 
Vad lagen säger uttalar jag mig inte om, men tycker helt klart att de är kvinnans fel, är de fotografens fel om hon spiller ut kaffet med eller? Tror jag ganska många kan vara överens om att kaffe, de måste man ju få ha på bordet på ett fik, men om man hivar upp sin kamera på bordet, skulle de då va fotografens fel istället? De tycker inte jag. Ytterligare en parallel som jag skulle vilja dra är om den här kvinnan istället är inne i en trång butik, och drar ner massa varor från hyllorna som går i golvet och går sönder, skulle de då va butikens fel, "för att dom ställde varorna där", återigen, i min åsikt, kvinnans fel.
 
Nu är jag inte lagvrängare, men jag tror att det hela handlar om vem som hade störst sannolikhet att kunna förutsäga olyckan utifrån sitt handlande. Vad jag förstår så har kameraremmen hängt ned från bordet i ett trångt café (och om vi nu förutsätter att så är fallet för att slippa diskutera förtitretton olika scenarion).
- Borde kvinnan ha förstått att det hängde ned något från bordet som kunde rasa i golvet när hennes handväska passerade bordet?
- Borde fotografen ha förstått att kameraremmen som hängde ut från bordet kunde fastna i någon förbipasserande så illa att kameran ramlar ned i golvet?
- Vad hade kvinnan kunnat göra för att undvika att olyckan skett?
- Vad hade fotografen kunnat göra för att undvika att olyckan skett?
- Vilken av kvinnans och fotografens handlingar kan anses som normala agerande i den givna situationen?

Utifrån dessa frågor så tror jag att man kommer fram till att fotografen hade större "makt" att undvika situationen än kvinnan och därmed så faller ansvaret på honom.
 
Det beror kanske lite på scenariot men att kameraremmen hängde utanför bordet är inte vad som sas i tråden jag refererar utan bara en av många spekulationer om hur det hela gick till i detalj. Jag skulle föredra att diskutera från ett enklare scenario där hela kameran med rem och allt ligger uppe på bordet för att inte krångla till det.
 
En olycka händer då en fotograf har lagt sin kamera på ett bord i ett trångt café och en kvinna som går förbi drar ner den i golvet med sin handväska. Vems är felet - moraliskt och juridiskt om det finns en skillnad - och vem betalar för reparationen?
Det är ju -- som du själv skriver -- en olycka. Det är alltså ingens fel, varken moraliskt eller juridiskt. Alltså är det den stackars ägaren som får stå för de kostnader en eventuell försäkring inte täcker.
 
Det beror kanske lite på scenariot men att kameraremmen hängde utanför bordet är inte vad som sas i tråden jag refererar utan bara en av många spekulationer om hur det hela gick till i detalj. Jag skulle föredra att diskutera från ett enklare scenario där hela kameran med rem och allt ligger uppe på bordet för att inte krångla till det.

Ställ kameran mitt på bordet och ställ sedan samma frågor som jag rabblade upp och du kommer att komma fram till att kvinnan varit oaktsam som svingade handväskan likt en släggkastare med valfri bokstavsdiagnos. Om jag inte kommer ihåg helt fel så handlar det hela om något som kallas adekvat kausalitet på juristsvenska.

edit: stafvel
 
Det kanske är så att ingen är ansvarig, men jag har svårt att se det på det sättet. Skulle jag inte se mig för var jag går och orsakar en skada t.ex. genom att riva ner någonting med min ryggsäck så skulle jag känna att det var mitt fel. Nu är jag väldigt försiktig om det är trångt och besvärligt och försöker se till att det inte händer, men ändå.
 
Det är ju -- som du själv skriver -- en olycka. Det är alltså ingens fel, varken moraliskt eller juridiskt. Alltså är det den stackars ägaren som får stå för de kostnader en eventuell försäkring inte täcker.

Kan bara hålla med. Det finns tusen olika scenarion man kan tänka sig eftersom det inte framgår hur olyckan gick till här i tråden.
Men oavsett, en olycka är en olycka och då får nog ägaren till kameran ta smällen.

Varför ställa kameran på bordet inne på ett trångt café kan man ju fråga sig?
 
....Vems är felet - moraliskt och juridiskt om det finns en skillnad - och vem betalar för reparationen?

Om kvinnan inte medvetet vräkt ned kameran på golvet kan hon väl knappast bli ersättningsskyldig. Att en kamera, genom olyckshändelse, kan falla från ett bord i trångt kafé måste kameraägaren vara skyldig att inse.

Framförallt tycker jag att graden av aktsamhet måste stå i proportion till objektets värde.

Man kan liksom inte ha med sig Edvard Munchs "skriket" på afterskin och sedan kräva ersättning när en tölp som har druckit för många lakritsshots kör stavarna rakt igenom.
 
Motfrågan blir ju "Varför ser man sig inte för var man går?", och jag undrar vilket som borde väga tyngst?

Well, du missar poängen lite tycker jag. Ställer kameran på bordet där det är trångt gör man ju medvetet och därigenom utsätter den för en liten risk. När damen nu går förbi tror jag inte hon river ner kameran medvetet, utan det sker alltså en "olycka".

Återigen, vi vet egentligen ingenting om händelseförloppet så vi kan fortsätta spekulera i all evighet och fortfarande vara oense.

Jag brukar själv lägga kameran på bordet när jag fikar men jag har då alltid koll på den och jag skulle aldrig kunna tänka mig att kräva ersättning av någon som oavsiktligt har ner den.
 
Om kvinnan inte medvetet vräkt ned kameran på golvet kan hon väl knappast bli ersättningsskyldig. Att en kamera, genom olyckshändelse, kan falla från ett bord i trångt kafé måste kameraägaren vara skyldig att inse.

Framförallt tycker jag att graden av aktsamhet måste stå i proportion till objektets värde.

Man kan liksom inte ha med sig Edvard Munchs "skriket" på afterskin och sedan kräva ersättning när en tölp som har druckit för många lakritsshots kör stavarna rakt igenom.

Håller helt med. Gillar jämförelsen också =)
 
Ställ kameran mitt på bordet och ställ sedan samma frågor som jag rabblade upp och du kommer att komma fram till att kvinnan varit oaktsam som svingade handväskan likt en släggkastare med valfri bokstavsdiagnos. Om jag inte kommer ihåg helt fel så handlar det hela om något som kallas adekvat kausalitet på juristsvenska.

edit: stafvel

Det är riktigt att det handlar om adekvat kausalitet, dvs om det finns ett orsakssamband mellan handlingen och skadan. Dvs, kunde kvinnan när hon svängde med sin handväska räkna med att hon kan dra ner dyra kameror i golvet eller inte. På juristlinjen drog min professor följande exempel: En kille skall skoja med en kompis och viftar till hans mössa så att den hamnar i Stockholms ström. Det visar sig att kompisen förvarade en större summa pengar i mössan som alltså går förlorat i vattnet. Blir killen skadeståndsskyldig? Svaret är ja för mössan, men inte för pengarna, eftersom det inte förelåg något orsakssamband, eller kausalitet, mellan att vifta bort en mössa och att det låg en massa pengar i den. Det kunde han inte antas förutsätta. Alltså blev han inte skadeståndsskyldig för pengarna som försvann. Samma sak om du stöter till någon i en rulltrappa, som innanför jackan har en dyrbar tunn kristallskål som går sönder. Kunde man ju inte anta, därför ej skadeståndsskyldighet. Hänger ni med? I detta fall hänger det alltså lite på hur kameran stod och hur man kunde förutsätta att den kunde åka i golvet. Svåra bedömningar och inte lätt att svara på.
 
I detta fall hänger det alltså lite på hur kameran stod och hur man kunde förutsätta att den kunde åka i golvet. Svåra bedömningar och inte lätt att svara på.
Om man försöker tänka som din professor är väl frågan snarast om kvinnan med handväskan kunde vänta sig att det skulle stå dyrbara kameror på borden. (Och svaret på den frågan är, enligt min uppfattning, "nej".)

Om hon dragit ner en kaffekopp skulle man, med professorns resonemang, kunna anse att det förelåg "adekvat kausalitet" och hon skulle bli ersättningsskyldig -- eftersom det är känt att kaffekoppar brukar stå på kafébord. Men knappast ömtåliga, dyrbara föremål som tunna kristallvaser eller kameror.
 
Om man försöker tänka som din professor är väl frågan snarast om kvinnan med handväskan kunde vänta sig att det skulle stå dyrbara kameror på borden. (Och svaret på den frågan är, enligt min uppfattning, "nej".)

Om hon dragit ner en kaffekopp skulle man, med professorns resonemang, kunna anse att det förelåg "adekvat kausalitet" och hon skulle bli ersättningsskyldig -- eftersom det är känt att kaffekoppar brukar stå på kafébord. Men knappast ömtåliga, dyrbara föremål som tunna kristallvaser eller kameror.

Trodde kaffekoppar var rätt känsliga med hett innehåll och allt och bra mycket lättare än en kamera.

Nej hon måste ha fastnat i remmen, knappast sopat ned den från bordet.

Olycka röstar jag därför.

(edit: själv sopade jag ner ett vinglas förra veckan från ett bord där ingen satt i samband med att jag vände mig om. Jag tog på mig skuld och sanering. Kanske skulle sagt "vem f-n ställer ett glas så nära kanten")
 
Trodde kaffekoppar var rätt känsliga med hett innehåll och allt och bra mycket lättare än en kamera.
Visst, det kan vara lättare att välta en kaffekopp än en kamera. Fast det har inte med saken att göra, om man går på det juridiska kausalitetsresonemang som Håkan Bråkan redogjorde för.
 
Ett trångt café och kameran på bordet, kanske till och med på kanten av bordet. Som fotograf och kameraägare ser man väl till att kameran ligger på en säker plats, självklart tycker jag. Särskilt i dessa tider med mycket kläder, väskor ryggsäckar och annat bängel som ska med ut och in i den trånga miljön. Jag tycker absolut att fotografen får ta på sig ansvaret.
 
I detta fall hänger det alltså lite på hur kameran stod och hur man kunde förutsätta att den kunde åka i golvet. Svåra bedömningar och inte lätt att svara på.

Eller också hänger det på huruvida hon borde begripa att det finns en risk att hon river ned något med sin väska om hon har den hängande över axeln. Jag tycker nog att det är viktigare i detta fallet än huruvida man i förväg hinner se det som rivs ned. Kameran stod ju knappast gömd eller hur? Den låg helt synligt på ett bord och hon rev ned den med sin väska som hon uppenbarligen inte hade full koll på. Alltså är kvinnan den som bör betala för reparation eller utbyte. Eller rättare sagt är det hennes försäkring som träder in.
 
Eller också hänger det på huruvida hon borde begripa att det finns en risk att hon river ned något med sin väska om hon har den hängande över axeln. Jag tycker nog att det är viktigare i detta fallet än huruvida man i förväg hinner se det som rivs ned. Kameran stod ju knappast gömd eller hur? Den låg helt synligt på ett bord och hon rev ned den med sin väska som hon uppenbarligen inte hade full koll på. Alltså är kvinnan den som bör betala för reparation eller utbyte. Eller rättare sagt är det hennes försäkring som träder in.

Om damen var blind eller synsvag då...
Jag röstar för olycka, man får lägga eller ställa saker man är rädd om så att man har koll på läget...
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar