Den här artikeln ger en överblick över vad man kan åstadkomma med en vanlig kamera och dator. Den "vanliga kameran" bör helst vara en digitalkamera eftersom panoramabilder ofta slukar mycket film som sedan är ett hopplöst jobb att skanna.

Någon metodbeskrivning har jag inte tagit med. Om det finns behov kan man förstås tänka sig att jag bifogar steg för steg-beskrivningar för (någon av) de olika bilderna. Annars finns det utmärkt info på engelska som jag länkat till sist i artikeln.

Innehåll:
Fotograferingen
Bildsammanfogningen
Det vanligaste panoramat
Panorama med vinklad kamera
Skärpa och snabbhet
Mosaik av bilder
Sfäriskt panorama
Länkar

Fotograferingen

Utöver att det oftast är lämpligt med samma exponering för alla bilder och att man ska ha en överlappning mellan bilderna är det mest intressanta att ta ställning till frågan om panoramat kommer att lida av så kallat parallaxproblem eller inte.

Om du vrider på huvudet där du sitter ser du att skärmen rör sig förhållande till det bakom. Om detaljer flyttar sig förhållande till varandra när man roterar kameran blir förstås sammanfogningen av bilderna ganska omöjlig att göra snygg. För att undvika detta måste kameran rotera kring sin nodpunkt vilket kräver en speciell anordning på stativet. Här tre länkar till bilder 1 2 3. Den händige tillverkar förstås en egen.

Som tur är innehåller inte de vanligaste panoramamotiven föremål så nära kameran att man behöver bry sig om parallaxproblemet. Då går det bra att hålla kameran på fri hand. Med rätt bildsammanfogningsteknik blir slutresultatet lika bra som om kameran satt på stativ, enda skillnaden är att den sammanfogande bilden kan behöva beskäras mer upptill och nertill om man vinklat kameran lite olika upp/ner mellan delbilderna.

Bildsammanfogningen

Kortfattat kan man säga att det finns fyra olika metoder (första utan dator):
1. Klippa i sina kopior (kanske går att maska vid kopieringen, men det verkar fasligt svårt).
2. Foga ihop bilderna i bildbehandlingsprogram med hjälp av opacitet och mask.
3. Panorama Tools, lämpligast med något hjälpprogram (PTGui/PTAssembler/PTMac). Man placerar ut matchningspunkter själv.
4. Något vanligt (mer automatiserat) panoramaprogram.

Det vanligaste panoramat

Kameran horisontell och med horisonten mitt i bilden.

För att delbilderna ska passa ihop måste deras raktecknande projektion konverteras till cylindrisk. Om de raktecknade bilderna är exakta enligt ett antal parametrar ska de cylindriska sedan passa ihop perfekt (inget jag lyckats med).

Nu är frågan hur kul det egentligen är med böjda linjer?

En raktecknande bild är betydligt trevligare - fast man får inte ha för vid bildvinkel. Bilden ovan är på 130 grader och det fungerar ju inte alls ute i kanterna. Bilden nedan har en bildvinkel på 100 grader och det ser ju inte så tokig ut. 100 grader motsvarar för övrigt ett småbildobjektiv på 18 mm.

Dra med musen på bilden för att välja vilken del av de 130 graderna som ser bäst ut!

I datorn bör man utnyttja att man kan gå hela varvet runt!

En annan variant är att foga ihop bilderna utan att de konverterats till cylindrisk projektion, dvs. så som man är tvungen att göra om man inte använder dator. Linjerna får en rejäl vinkel i skarven. Förstora bilden och titta på takkanten snett till vänster ovanför balkongen. Bara att bedöma vad man föredrar - vinkel eller böjda linjer!

Panorama med vinklad kamera

"Rå sammanfogning" fungerar mycket sämre när kameran är vinklad. Horisonten blir knäpp och misspassningen väldigt stor i hörnen på delbilderna.

För att slippa den böjda horisonten ändrar man perspektivet på delbilderna.

Misspassningen och vinklarna i skarvarna är fortfarande betydligt större än för panoramat fotat med horisonten mitt i bilden.

Slutligen en variant med böjda linjer skapad med hjälp av ett panoramaprogram (PTGui). Enda godkända resultatet för det här motivet.

Skärpa och snabbhet

Fönstret är det nertill i mitten, på den runda grejen. Bilderna som behandlades var två till antalet och på storleken 1136x852 pixlar. Datorn en 800 MHz Pentium III med 384 MB arbetsminne.

Med PTGui kan man välja vilken interpoleringsalgoritm som ska användas. "Sinc256" tar dubbla tiden med ett resultat i stort sett utan någon förlust alls. Korrekt tid för PTGui är för övrigt ytterligare en minut och tjugo sekunder för att fixa ett resultat i Photoshop-format med lager och mask.

För ett panorama som inte kräver perspektivförändring och inte lider av lite vinklar i skarvarna (ett vanligt landskap till exempel) tycker jag den bästa metoden är att foga ihop bilderna med ett bildbehandlingsprogram, helt utan speciell "panorama-bearbetning" av delbilderna.

Mosaik av bilder

Kamera Canon G2, delbilderna nerskalade till halva storleken (1136x852).

Perspektivet är korrigerat av bildsammanfogningsprogrammet (PTGui).

Bilden har dimensionen 4680x3120 pixlar, dvs. 14,6 MP. Det räcker till 40x60 cm med hög kvalitet (200 ppi). Observera att detaljrikedomen hos pixlarna här är större än till exempel en bild från Canons elvamegapixelkamera.

Sfäriskt panorama

Dra med musen på bilden för att panorera!

Så här underlig ser bilden ut som är indata ovan. Den är sammanfogad av bilder fotade med ett vanligt vidvinkelobjektiv. Lämpligt är att använda en vidvinkel ner mot 20 mm, helst fisheye, annars blir det så fasligt många bilder att foga ihop.

Jag använde motsvarande 35 mm och det blev tre rader med 12 bilder var plus en bild upp och en ner. Tyckte det var fascinerande att det överhuvudtaget fungerade!

Så här såg min spartanska anordning ut som gjorde det sfäriska panoramat möjligt!

Länkar

Av Anders Wånell

Publicerad 2002-12-31.

Läs mer

Fototeknik

Guide: Byta till spegelfritt – enklare än man kan tro

Fototeknik

Så fotograferar du djur i natten

Fototeknik

Bättre fyrverkeribilder - 8 tips