Bildbehandling
Sitter och irriterar mig på en dansk fotograf som skryter på sin webbplats om hur duktig han är på bildmanipulation. Läser högt för mig själv;
...the sky was added from my ’sky archive’. Det är en indirekt försäkran till kunderna att även om himlen är mulen på fotograferingsdagen så går det att fixa makalösa cumulus i Photoshop. I ett annat exempel är det bakgrunden som får en översyn;
...the man in the background was also inserted from another picture. Vid den sista bilden i skräckkabinettet, förlåt portfolion, konstaterar han torrt att
fortunately, you can create miracles in Photoshop.
Jojo. Just den aktuella bilden får mig att undra hur mycket mirakel man egentligen bör kräva av dialogrutan för färgmättnad, men jag förstår vad han menar. Och han har ju täckning för sitt påstående. Vilket kaffe skulle du bjuda på om du fick oväntat besök?
Lite skäms jag för min missunnsamhet. Jag förmår att uppskatta god bildmanipulation och småler lika mysigt åt Gevalias grundstötta finlandsfärjor som alla andra. Men när det gäller vardagliga bilder som vi uppfattar som dokumentära – i det här fallet en verkstadsinteriör, ett industrihus och ett par golfspelare – så sticker det till i hjärtat.
Under mina år som yrkesverksam fotograf har jag njutit frukterna av att det dokumentära fotografiet betraktas som ett
avtryck snarare än ett
uttryck. Det betyder att bilden inte är lika ifrågasatt som texten. Finns det på bild så är det sant.
Det spelar ingen roll att det är allmänt känt att det finns en fotograf bakom som väljer vad som fotograferas och när. Vi vet att det vi ser i fotografiet har fotografen sett i verkligheten, även om omständigheterna kan ha varit arrangerade.
De enstaka fall av manipulerade nyhetsbilder vi känner till spelar inte heller någon roll. De är hårresande undantag som bekräftar regeln: Kameran ljuger inte.
Men min danske kollega är ett hot mot kamerans status som obestridligt sanningsvittne. Det är därför jag surar. Jag råkar ha några bilder som innehåller makalösa himlar. Såna som man knappt tror kan finnas hemma i Hökarängen, och som bara skymtar till vid särskilda tillfällen.
Nu undrar jag hur länge folk kommer att ta för givet att jag faktiskt såg den där himlen i sökaren när jag tryckte av. Hur många fler söndermanipulerade skräpbilder dröjer det innan någon jäkel sitter där vid sitt frukostbord, tittar på min bild och ropar till hustrun: ”Gittan, här är en till bild med en sån där inkopierad himmel som den där danske fotografen var så duktig på.”
Jag ryser till. Tar en klunk kaffe och svär att göra vad jag kan för att bevara min fotografiska heder. Inga fler ulliga sommarmoln på mina himlar. Och skulle jag, Gud förbjude, råka få med en tjusig himmel av misstag får jag göra det enda raka – kopiera in en regntungt molntäcke från Flen istället.
Fortunately, you can create miracles in Photoshop.
Vad gör man inte för trovärdigheten.
Krönikan har tidigare varit publicerade i tidningen Redaktören
22 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Intressant artikel, Göran! :)
I denna diskussionen tycker jag att man ska ta en titt på vad syftet med Danskens bilder är.
Är det att strikt dokumentera och förmedla nyheter så ska den -givetvis- vara så ackurat som möjligt. Det finns ingen anledning att manipulera sådana bilder och jag tror väldigt få gör det. Det finns ingen poäng i att byta ut en himmel när motivet är en viktig nyhetshändelse.
Men om den bara är avsedd som ögonfröjd, vilket det låter som att hans är? Får man göra vad som helst? Och var går gränsen; är det legitimt att manipulera i mörkrummet men "fusk" när man åstadkommer exakt samma effekt i Photoshop? Detta kan och har diskuterats och ältats, och det finns lika många slutsatser som människor.
Ingen kommer att kunna ta din talang och kunskap ifrån dig, och jag ser ingen anledning till att låta något så trivialt som en tidningsläsares feldragna slutsatser påverka dig och din passion för fotografi.
Vill man däremot göra en konstnärlig bild, så ser inte jag något fel i att använda alla för människan tillgängliga verktyg för att åstadkomma det. Man ska inte sätta gränser på kreativitet.
Behöver man verkligen använda mer än en baskamera när det gäller strikt yrkesmässigt dokumenterande fotografi - vilket är det området denna artikeln syftar till, vad jag förstått - eller använder du dig av några extra utomstående verktyg för att "manipulera" verkligheten och få bilden lite intressantare att se på? (Lampor, filter, specialfilm, specialobjektiv etc)... Du specifierade tyvärr inte :)
Tack igen för en bra artikel, och intressant diskussion :) // lina
Till Anders E, vill jag säga att kräver du källreferenser så tycker jag att du kan börja med att skriva ut HELA ditt namn. Man skall inte kaste sten i glashus!
Fast jag är inte så orolig inför framtiden som det kanske kan verka. Jag fotograferar själv nästan uteslutande digitalt (det är över ett år sedan jag använde film till ett uppdrag) och jag är jävligt duktig på Photoshop.
Tack ändå för er omtanke.
Jo, en sak till förresten. Det förvånar mig att så många är beredda att underkänna betydelsen av att fotografiet betraktats som sant i en vidare mening än det skrivna ordet. Men det kan vi kanske diskutera i en tråd i forumet om ni har lust.
Nej tack.
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&threadid=5084
manipulerar, manipulerade, manipulerat, manipulera(!) :verb
hantera eller påverka något el. någon på ett ohederligt sätt.
Med denna förklaring ur Svenskt Lexicon, är det då eftersträvansvärt att manipulera? Jag tykcer INTE det som fotograf (amatör dock).
mvh /Fredrik
Vi har var och en vår egen överenskommelse med oss själva, våra beställare och våra läsare om vad vi gör och inte gör med våra bilder.
Personligen lägger jag inte till och drar inte ifrån efter fotograferingsögonblicket (några få undantag finns, jag ångrar dem alla). Vilket betyder att om du ser en vacker himmel på någon av mina bilder så vet du att den var där när jag fotograferade.
Jag är väl dokumentär i själ och hjärta, och jag får ut mest av den fotografi som vill berätta om verkliga saker. Om sånt som finns på riktigt och är äkta. Många ser fotografin i första hand som ett uttryckmedel, och det är okey på alla sätt och vis. Fast jag, jag vill nog mer berätta om vad jag faktiskt ser. Vara bildreporter. Även om det inte alltid är lika vackert som en mer tillrättalagd verklighet.
Vidare så hyllar jag PS då min scanner är usel och mina upplagda bilder skulle vara fulla av repor och skit som inte finns på orginalen kopierade i mörkrummet.
I vilket fall, det får vara upp till var och ens samvete hur man vill presentera sina bilder. PS är en underbar och seriös "leksak" som på sitt sätt bidrar till kreativitet och skapande. Själv använder jag PS hela förmåga till affischer och dylikt.
// Ingela
my2cents.