Få ut mer av Fotosidan som inloggad
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
Merläsning
Fotosidan Magasin 3/2024
Fotosidan Magasin
Sveriges enda fototidning som finns i butik och som bevakar allt inom foto. Att se bilder på papper är något speciellt! Ett nytt inspirerande, vackert och fullpackat och extra tjockt nummer av Fotosidan Magasin i butik. Välskrivna artiklar och noggranna tester på lyxigt papper. Varje köpt nummer bidrar till att vi kan fortsätta göra den finaste fototidningen. Intervju, Bildkritik, Reportage, Tips och tricks och Tester. I butik från 16/5.
Läs mer...
10 Kommentarer
Logga in för att kommentera
"Jag tycker vare sig det är annorlunda eller kraftfullt med transsexuella sprutnarkomaner som ligger utslagna i Tjernobyls ruiner. Det är en axelryckning, ungefär. Jag har sett det 1000 gånger."
Anledningen till att det dokumenteras är ju inte för att vara annorlunda som fotograf, utan för att de situationerna faktiskt finns och utspelar sig på riktigt, fortfarande, men det är ju jobbigt att ta till sig när vi lever och har det så gott ställt här.
Ett problem i detta är kanske att konst blandas samman mer med denna typen av dokumentära fotoprojekt då konsten konsumeras utifrån att den ska vara tillfredställande för den som konsumerar den medans det dokumentära projektet görs för att skildra ett ämne snarare än att vara konst, men för att finansiera sitt leverne får man hänga sitt dokumentära projekt i de fina gallerierna.
Personligen kan jag hålla med om att ibland känns det som om alla skall plåta utslagna och utstötta individer det är iofs väldigt få som gör det bra men det är många som känner sig kallade.
Kommer att tänka på Anna von Brömssen's reportage om Sebbes sista dagar i livet, vilket berörde mig så pass mycket att hela hushållspappersrullen tog slut efter att jag sett bildspelet. Men då har jag också en son som legat för döden några gånger och hennes bilder hittade den där undanstoppade rädslan.
Är det inte så att om vi själva inte kan relatera till svåra bilder så har de inte den riktiga genomslagskraften och blir egentligen bara tekniskt bra komponerade bilder? Bara en reflektion.