Tusentals glasplåtar funna under golv i Lund
Visa bildspel
Uppbrutet golv i vindsvåning på Stora Gråbrödersgatan, där det fanns tusentals glasplåtar från den ateljé som legat där. På bilden syns kartonger med glasnegativ, och glasplåtar mellan golvtiljorna. Foto: Viveca Ohlsson/Kulturen 2013
Maria Jonns ateljé på Stora Gråbrödersgatan i Lund. Huset byggdes av Maria Jonn och stod färdigt 1908. Firman som drevs av Maria Jonn gick under namnet Fotografisk Atelier Lina Jonn. Ur Kulturens arkiv
En stor bildskatt har hittats under golvplankorna på en vindsvåning Lund. Det är bilder från en fotoateljé som öppnade 1908 i samma hus.
Det var när de nya ägarna till en vindsvåning på Stora Gråbrödersgatan bröt upp golvet för att renovera, som de gjorde en märkvärdig upptäckt. Under golvplankorna låg det tusentals glasplåtar med bilder på. Ägarna kontaktade personal på Kulturen som snabbt konstaterade att de hör samman med den fotografiska ateljé som tidigare bedrivit verksamhet i byggnaden.
Huset lät uppföras 1908 av Maria Jonn för sina fotografiska verksamhet Fotografisk Atelier Lina Jonn. Firman startades av Linn Jonn, men hon gifte sig 1895 övertogs verksamheten av systern Maria Jonn. När Maria gick bort 1910 togs firman över av Ida-Maria Ekelund.
Idag finns fortfarande spår av verksamheten kvar i takfrisen på byggnaden som är utsmyckad med en stor ateljékamera.
Bildmaterialet som de två kvinnorna producerat är väldigt stort och omfattar både bilder på lundamiljöer och porträtt tagna i början av 1900-talet. Ägarna till lägenheten har kommit överens med Kulturen om att glasplåtarna ska överlämnas till museet där de tas till vara och blir en del av de fotografiska samlingarna.
– Det här är ett fantastiskt fynd och ett väldigt roligt tillskott till våra samlingar, berättar Kulturens intendent Anders Jansson.
Även Maria Jonns syster Lina Jonn var aktiv fotograf. Kulturen uppmärksammade 2002 de kreativa systrarna i familjen Jonn i utställningen "Längtan".
Läs mer
Foto: Fotografisk Atelier Lina Jonn
14 Kommentarer
Logga in för att kommentera
//
http://ljusavtryck.blogspot.com/
-nja det där tror jag är en gammal hårddisk vet med mig att min far hade sådana liggande på skrivbordet.
- men va skoj hur får jag igång den?
-ja du min vän det vet jag inte, du vet att på den tiden dessa fanns så hade man datorer som stod på golvet eller hade man en bärbar dator, det var en liten platt låda som man fällde upp så fanns skärm och tangentbord där...
Man börjar ju funderar lite på hur man ska föra sina egna alster vidare...
Annars är nyckeln till långvarig datalagring att regelbundet överföra filerna till nyare medier. Idag finns det datafiler som är 50 år gamla. Mina äldsta är 20 år gamla.
Det allra hållbaraste sättet att långtidsförvara färgbilder utan att dessa förändras det allra minsta är stora digitala filer. Det är styrkan i den moderna tekniken. Haken är att dom måste migreras med vissa intervaller - och någon måste göra det.
När man väl lägger näsan i vädret är det kanske inte någon som är ett skit intresserad av den saken. Så går alla bilderna åt fanders - bilder som kanske efter ytterligare en generation hade varit hyperintressanta. Det är svagheten i den moderna tekniken.
Jag säger inte emot att digitala filer är bäst, men bara så länge de går att läsa. En samling stora utskrifter har flera fördelar:
- De kan läsas av alla
- De kan användas även om de åldras. Digitalt är mer på/av, fungerar/fungerar inte.
- De visar de anhöriga vilka bilder som är viktigast (och kan återfinnas på hårddiskar).
Om man förvarar bilder i sin bokhylla, och på hyllan under har dagens morgontidning liggande - då kan man vänta sig svåra färgförändringar i närtid.
Luftföroreningar finns nu, och kommer sannolikt att finnas i framtiden. Själv förvarar jag mina "framtidsbilder" i kopior av bästa möjliga hållbarhet på mitt landställe. Där förvaras dom mörkt i relativt ren luft med liten luftcirkulation, och under låg temperatur stora delar av året.
Själv är jag i det närmaste anal när det kommer till backup av mina bilder. Dels lagras allt på ett RAID-kabinett för att säkerställa driften. Dessa data kopieras varje natt till en server på internet. Till det har jag två iPods som synkas med materialet ibland. Den ena förvaras i mitt bankfack tillsammans med brända skivor med varje års produktion av bilder (oredigerade). Just nu är det bluray för att slippa bränna tjogvis med DVDer. (Inser såklart att det optiska har en begränsad livslängd).
Dessutom har jag nyligen skaffat en gammal mellanformatskamera som jag varje år tar porträttbilder av familjen med. Negativen lagras också i bankfacket.
Magnus, det hade varit kul att höra mer om olika utskriftstekniker som håller över lång tid.
Nej, det vanliga brukar vara att äldre fotografers alster göms i ateljéns garderober, i fotografens källare, på vindar, i garage... men knappast gömda i trossbotten. Var motiven "förbjudna" på den tiden? Avslöjar motiven något om kunderna?
Det vore väl en spännande infallsvinkel från vännerna på Kulturen att grunna över. Grattis till ett fantastiskt fynd - och ett lycka till i Sökandet efter Den Fotografiska Sanningen!
mvh//LasseH
/m
Jag lade då märke till att glasrutorna var mörknande mot hörnen och tycktes uppvisa någon slags svagt mönster. Jag hade ingen aning om varför det var så, men lade saken bak i minnet. Så småningom, under min tid som antikvarie vid Stockholms stadsmuseum, gav sig förklaringen. Trädgårdsmästarna hade köpt partier av gamla glasplåtar i stadens ateljéer, tvättat av dem nödtorftigt, och använt dem när man byggde drivhusen. Här fick nog en hel del kultur skatta åt förgängligheten till förmån för stadens grönsaksbehov.
:)
Älskar sånt här med saker från svunna tider som varit bortglömt
i många herrans år och till slut återfinnes.
Kul att det kan visas upp för trakten de kommer ifrån och
ge bygden känslan av sitt eget svunna ursprung.
mvh/Dieter
Jag har gjort det i alla år och har cirka femtio album om mitt liv med familjen samt alla fem barnbarnen. Är ägare till min mors album min fars album samt min mormors album.
Alla bilder har jag kopierat från svartvitt film på den analoga tiden.
Jag håller på skanna av dessa små små bilder och de blir riktigt bra. Jag har gjort ett bildspel på bilder som jag hittade i min svärmors album. Så nu är min mans syskon ägare av vars ett sådant. De äldsta bilderna är tagna av någon 1934. Intressant då bodde familjen i ett korsvirkeshus som därefter kläddes om. En del bilder visar livet på en lantgård med brunn till vatten med mera.
Tänk på detta alla mina fotovänner här glöm inte er egen familj. Eftersom jag började fotografera för 41 år sedan tycker kanske många det är gaggigt det jag skriver.
Många av er än ungdomar i dag. Jag kallar alla upp till femtio för ungdomar så ni vet det.
Lite tankar så här innan läggdags av en som har fotolivet bakom sig.
Om jag inte mins fel så hittade en egyptisk bonde en nedgrävd stor lerkruka vid en ort som heter Nag Hammadi, då han råkade slå sönder den med sin hacka när han var ute och hackade på åkern.
http://translate.google.se/translate?hl=sv&sl=en&u=http://en.wikipedia.org/wiki/Nag_Hammadi_library&prev=/search%3Fq%3Dnag%2Bhammadi%2Bscriptures%26hl%3Dsv%26safe%3Dactive%26biw%3D1680%26bih%3D882&sa=X&ei=2d5CUbyYJZGPswaxzoGoAQ&ved=0CEgQ7gEwAQ
Den visade sig innehålla bl.a. de gnostiska evangelierna som grävts ned för att de vid tiden varit kontroversiella.
Vi pratar alltså om skrifter som kan läsas efter nära 2000 år.
Det är slumpartat vilket data/skrifter som bevarats till vår tid och det kommer det vara i mycket hög grad med det digitala data också. Problemet med det digitala datat är att det måste curlas konstant medan analogt data kunnat lämnas åt sitt öde i tusentalsår och ända kunnat läsas av oss. Det kommer inte hända i en framtid där man behöver migrera data typ var tredje år för att diskarna i våra storage börjar krokna. Hur många migrationer blir det på hundra år? Hur många på 1000 eller 2000?
Vi lagrar faktiskt massor av data idag "för en tänkt evighet" men lagringen har inte garanterad finansiering längre än ett år i taget. Hur många tror egentligen på det upplägget? Sanningen är ju att de som säljer digitala kameror till oss aldrig brytt sig om den biten av den digitala processen som man väl ändå måste säga är systemets verkligt svaga länk.
Digital förvaring kostar enorma summor idag och kostnaderna bara ökar (okontrollerat menar en del) för många organisationer och jag har jag hört fotografer säga (halvt på allvar / halvt på skoj) att det är bättre att låta bli att lagra gamla bilder och ta nya istället för annars riskerar man ju jobbet när kostnaderna för det digitala hotar att tränga ut all annan verksamhet ur budgetarna vid nästa sparbeting.
Se där, ytterligare en dålig "nyhet" för fotograferna.
Det finns f.ö. mycket långa trådar kring detta att läsa sedan tidigare på FS. Sök på "långtidslagring". Jag har startat en själv om jag inte missminner mig för år 2005 då jag började med digitalfoto var jag mycket tveksam till just lagringsfrågan och det är jag ännu. Absolut ingenting har hänt i sak sedan dess rent tekniskt trots att detta är ett jätteproblem att adressera för framtiden.