Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
Merläsning
Panelsamtal: Retuschör – Ett yrke på utdöende?
Föreläsning
Håller AI på att ta över produktionen av bilder – och vad innebär det för retuschyrkets överlevnad och för bildbranschen i stort? Bilddesign befinner sig just nu i en stor förändringsfas. Vilken roll spelar en yrkesutbildning för att driva utvecklingen åt rätt håll? Den 20 november bjuder Fotoskolan STHLM in till ett panelsamtal på Fotografiska med experter inom branschen som ger sin bild av framtiden.
Läs mer...
20 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Nå, vad säger jag om dagens skörd då?
Bilden känns lite som en "papperskorgsbild" när man ser den först. Alltså en bild som inte behöver ramas utan som kan läggas direkt i papperskorgen.
Jag gillar faktiskt bilden lite, men ytterst lite. Till höger känns det som en stor repa i bilden, kan hända att jag inte ser bilden på rätt sätt men den repan stör mig rejält.
Bilden känns också mycket centrerad, vilket stör mig lite grann också. Det är en svår bild och det är inte lätt att se hur den ser ut så här, troligtvis är bilden digital, en massa photoshopande. Men först då jag såg den tänkte jag att det var ett snyggt mörkrumsarbete med många olika svarta partier.
Helst hade jag velat ha bilden i handen och liksom låta mina fingrar känna på pappret, se ytan och bildens motiv och fotografens teknik.
Hade kanske varit intressant att få reda på lite mer hur fotografen tänkte, han kunde kanske berätta om bilden själv lite. Innan ni tog vid menar jag. På så vis kanske bilden väcks till liv i våra tankar också. Men jag känner inte att det är en bild jag skulle rama in och hänga på väggen här hemma.
Har för övrigt en bok som heter "Bild och budskap som jag köpte då jag skulle läsa photoshop men jag har ännu inte kommit igång med att läsa i boken. Det känns som en tung läsning för mig. Men väldigt intressant.
Jag är nog rädd för att min tanke jag har om en bild vid min fotografering inte stämmer med er tanke i boken. Vad händer då? Faller alla mina år då, eller ska jag i så fall justera mig för att passa in. Tror inte det. Jag måste få ta mina bilder helt enkelt.
mvh
Morgan Larm
Mycket snack i dag. Ta det som det är.
Jag fick plötsligt en déjà vu och trodde det var 2003 igen! Så tittade jag i almanackan och faktiskt, det ÄR 2013... Tänk vad fort tiden går för somliga, medan andra lever lyckligt kvar i dåtiden...
Ja, det blir fel när vi av olika skäl kastar om ordningen bland samtalen, Nej, du har inte missat något, efter Patrick Miller kommer om två veckor Kalle Kiander och sedan Håkan Elofsson. Slut. Men vi kommer igen, Stefan och jag, på något sätt, samma eller utvecklat åt delvis nytt håll.
Angående dina frågor kring bilden och dess tillkomst vill jag råda dig att ta kontakt med upphovsmannen, Patrick Miller, en öppen och engagerad människa och fotograf, som gärna diskuterar med dig, han finns på Facebook.
Bild & budskap ska du definitivt läsa, jag är som du vet författare. Svår? Nja, kommer du in i den så går det lättare. Gäller givetvis Stefans och min bok också, Tala om bilder! Som ju hela samtalsserien bygger på.
Och dina bilder duger bra, mycket bra, du behöver inte anpassa dem efter oss, kör din stil, ditt personliga sätt att fotografera, men hämta inspiration från oss men också fotografiska, Moderna museet och alla andra ställen där du möter fotografi som du berörs av och kan få dig att komma vidare.
Hälsningar Bosse
Jag uppfattade det som ett uttalande från en gången tid! Din och Stefans analys är utmärkt, och bilden är suverän!
Trevlig helg
En sak jag kom att tänka på, om en helt okänd noname fotograf hade tagit exakt samma bild, hade den fotografen fått samma uppmärksamhet då?
Jag vet inte, men jag tvivlar oerhört starkt på det. Så pass mycket så att jag tror inte att det kan hända. Skulle det kunna hända?
För jag kan känna igen mig i det Morgan skriver, att det är en "papperskorgsbild"
Än en gång tack för en intressant titt.
Däremot kan jag hålla med om att det är rätt lätt att en sådan här bild hamnar i papperskorgen när fotografen gallrar. Visar väl mest hur viktigt det är att kolla hur bilden kan se ut, inte bara hur den ser ut som råbild. Men de fotografer som har vant sig att välja bilder från negativ eller kontaktkarta, de har vant sig vid att se vilka bilder som har en möjlighet att bli något.
Väldigt kul med alla kommentarer.
Fint samtal som rimmar väl med mina intentioner.
Att panorera är en metod som jag gärna använder, det är en teknik som också ger slumpen utrymme. Vissa händelser i bilden går inte att räkna ut.
Vi det här hörnet stod jag ett antal ggr...det är en svag kurva så panoreringen blir jämn och harmonisk. Jag har ungefär trettio exponeringar vid olika tillfällen.
Jag ville ha fram kraften i rörelsen och det melankoliska som finns inbyggt i formatet "spårvagn". En film som ligger mig varmt om hjärtat utspelar sig i Lissabon, huvudpersonen åker spårvagn i de smala gränderna och letar efter kärleken. "Desire" är en vision som jag hade med mig när jag åkte ner och fick med mig när jag lämnade Lissabon. Det är inte alltid resultatet landar så nära idén . Bilden Hänger för övrigt på vägg i NY i formatet 160X106.
Mvh Patrick Miller*