Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
Merläsning
Uppsats: AI kan förändra vår syn på bildkonst
AI
Linda Spång studerar på Fotoskolan STHLM och är inne på sin sista termin och där ingår det att skriva en uppsats. Linda uppsats handlar om hur AI kan förändra vår syn på bildkonst. Linda Spång har bland annat intervjuat konstnärinnan Annika Nordenskiöld och grafiska formgivaren David Kendall om deras arbete med AI.
Läs mer...
6 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Jag tycker många av bilderna tappar just pga vintage-känslan - antagligen beror det mest på att alla och deras mostrar kör Hipstamatic-varianter och vintage/lofi/Holga/Lomo-bilder är överallt. Men också för att det känns som om fotografen vill förstärka "misären" med bildspråket - som om inte motiven i sig räckte till.
Vore intressant att höra nån annans åsikter om detta.
Skulle bilderna bli mindre dramatiska? Eller om man spetsar till frågan: skulle de bli mindre bra, mindre intressanta om de inte hade denna bleknade ton?
Svårt att svara på entydigt. Min första reaktion, när jag såg reportaget i SvD's papperutgåva var först att jag hade blivit aningen vilseledd; först trodde jag att det var äldre, bleka kopior som var reproducerade - och visst till en början blev jag gripen av stämningen, men ju mer jag läste och ju mer jag tittade, ja detso mer blev jag litet besviken, kände mig lurad. Det aktuella, det "sanna" i bilderna kändes förlorat, det dokumentära värdet hade förlorats till viss del av iscénsättningen. Per Lindh ställer den relevanta frågan om P. van Hoopen inte riktigt tror på motivet i en mer naturlig färgställning.
Kanske svaret hade varit i en svartvit bildserie, utan den, faktiskt något irriterande, manipulativa blekningen. I svartvitt hade man fått en mer "konstlös" koncentration på ämnet och i viss mån, en mer "ärlig" vintage-association - utan att vara övertydlig.