Zeiss kan köpa halva Leica
Det investmentbolag som äger knappt hälften av Leica för diskussioner med olika företag som är intresserade av att köpa deras andel. En av flera spekulanter är Zeiss.
Det stora amerikanska investmentbolaget Blackstone Group som äger 45 procent av Leica Camera AG håller enligt en artikel hos Reuters på och förhandlar med flera spekulanter om att köpa deras del av det klassiska kameramärket. Det här är inte första gången ägarförhållandena i Leica ändras de senaste 20 åren.
Det företag vi idag oftast tänker på som Leica heter i själva verket Leica Camera AG och bildades 1996 när man separerade ut kamera- och objektivtillverkningen från resten av bolaget. De två andra företagen som delar det berömda namnet är Leica Geosystems som gör mätinstrument och Leica Microsystems som gör mikroskop och som äger själva varumärket Leica.
Mycket av aktierna i Leica Camera AG köptes runt år 2000 av Hermès, det franska företaget vi mest förknippar med lyxprodukter som handväskor, juveler och parfymer. De sålde sedan av sitt innehav till familjen Kaufmann, en av Österrikes rikaste finansfamiljer. De tog i sin tur in Blackstone som medägare 2011.
Enligt Reuters kan Leica Camera AG idag vara värt i storleksordningen 700 miljoner Euro, knappt sju miljarder svenska kronor. Det här är en enorm utveckling från situationen runt 2005 då företaget var mycket nära att gå i kvav. Dr Andreas Kaufmann har beskrivit historien i olika intervjuer, som en i Financial Times 2014 och i med lite mer målande detaljer i en äldre intervju i Film and Digital Times 2011.
Dr Andreas Kaufmann, styrelseordförande för Leica Camera AG
Zeiss uppges vara en av spekulanter, men enligt källor Reuters talat med skulle de bara vara intresserade om de kan uppnå en aktiemajoritet. Något som kanske inte är så troligt med tanke på att styrelseordföranden Dr Andreas Kaufmann utöver en del udda planer framför allt vid flera tillfällen sagt att ägarfamiljen har långsiktiga planer för företaget. Frågan är om de är beredda att släppa sitt majoritetsägande.
Ofta kan en försäljningar av den här typen skapa nervositet runt ett företag, men i Leicas fall finns nog ingen tydlig orsak till oro. För Blackstone handlar försäljningen antagligen helt enkelt om att nu dra nytta av den värdeökning Leica har skapat sedan de köpte in sig för sex år sedan. Vem än de nya ägarna blir lär man nog inte göra några drastiska ändringar med tanke på den mycket positiva utvecklingen sedan företaget höll på att gå i kvav för drygt tio år sedan.
Läs mer
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
43 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Zeiss hoppas jag verkligen inte att det blir, dels är de delvis konkurrenter och sedan samarbetar de ju redan med Sony som i sin tur äger en stor del i Olympus och levererar sensorer till både höger och vänster. Vi konsumenter behöver fler oberoende bolag som tar fram unika produkter och inte någon ormgrop av samarbeten och ägande som minskar konkurrensen.
Det bästa vore nog om det blev ett nytt investment- eller riskkapitalbolag som främst är ute efter att få en bra avkastning.
Sony är också största ägare i Tamron, och har sedan många år ett intensivt tekniksamarbete med Nikon, så de har sina fingrar i många av kameravärldens syltburkar :-)
Tamron bygger ju sedan de flesta av Sonys objektiv som inte har Zeiss i namnet, de byggs istället av Cosina. Dessutom skall både Tamron och Sigma vid olika tillfällen varit underleverantörer av hela eller delar av objektiv till många av kameramärkena, inklusive Canon och Nikon. Den största underleverantören av kvalitetsoptik är annars Cosina, som ju bygger nästan alla Zeiss kameraobjektiv - inklusive Otus-serien. Panasonic har byggt sensorer (och licensierar sensorteknik) åt många i branschen och samarbetar optikmässigt som bekant med Leica. Sedan finns det många gemensamma underleverantörer, som att Epson bygger nästan alla elektroniska sökare eller att nästan alla kameramärken använder processorkomponenter från Fujitsu.
Fast mest utbrett är samarbetet när det gäller att dela på och licensiera patent mellan konkurrerande företag. Ett ofta nämnt exempel är att en väldigt stor del av de ursprungliga patenten på optisk stabilisering var hyfsat jämnt fördelade mellan Canon och Nikon, men att de tydligen tycks kunna dela på den tekniken utan problem. Annars är ju den stora licensieraren av patent i kameravärlden Fujifilm som ju bland annat var de som ursprungligen utvecklade ansiktsigenkänning och numera har patent på mycket sensorteknik. Har till exempel för mig att det var Fujifilm som hade de ursprungliga patenten på dual-pixel-AF.
Kort sagt, kameramarknaden är redan en ormgrop :) Men det har länge varit ett utbrett fenomen i just japanskt näringsliv där det inte är ovanligt konkurrerande företag samtidigt har tekniksamarbeten eller är underleverantörer till varandra.
Men i sak håller jag med dig, det bästa - och skulle jag tro, troligaste - är att Blackstone säljer till ett annat investmentbolag.
Måste bara påpeka att det blir ofrivilligt komiskt när nördar på Fotosidan bröstar upp sig och börjar rabbla klassisk street slang om vilket kameramärke som var hårdast back in the days.
Sedan skall man inte heller överdriva samarbetet med Sony. De ägen ingen del av Leica, utan de har köpt deras tjänster, och även hyrt rätten att klistra på deras varumärken på Sony-objektiv.
Zeiss har förtutom att göra egna Zeiss-objektiv, ofta genom andra japanska samarbetspartners och leverantörer inom den japanska optikindustrin (Zeiss tillverkar i princip inga kameraobjektiv själva i egna tyska fabriker) för Sony E-mount även liknande upplägg för Fujifilm och objektiv för Fuji X-mount.
Leica i sin tur konsulteras av andra kameraföretag som Panasonic, som (precis som Sony köper Zeiss-klisterlappar) säljer både optiktjänster och Leica-klisterlappar till Lumix-kameror och objektiv.
Ziess har också samarbetat med konkurrenter till Sony på mobilsidan (Nokia och Microsoft, och snart HMD, som köper namn/klisterlappar från Nokia i sin tur).
Leica har i sin tur samarbetat och sålt klisterlappar till Sony Mobiles största kinesiska konkurrent, Huawei.
Så att fokusera på Zeiss-Sony är helt irrelevant i sammanhanget skulle jag säga. Det har ingen betydelse eller någon showstopper i affären.
Det som är showstopper är det som nämna i artikeln att Zeiss vill vara majoritetsägare i denna typ av bolag, åtminstone röstandelsmässigt (så att de kan ha den styrande kontrollen). Där ligger nog det största problemet.
PS. Och det finns bara en jurist bland dem!
Idag och sedan flera år tillbaka har man ju - mycket tack vare satsningen att framstå som lyxprodukt och att man under flera år sålde Panasonic-kompakter med Leica-logga för hutlösa priser - lyckats reda upp ekonomin och nu har man ju sedan åtskilliga år tillbaka fått fram kameror som är tekniskt konkurrenskraftiga igen.
Men höginkomsttagare som köper Leica-kameror av prestigeskäl är fortfarande en viktig målgrupp, det hymlar inte Leica om. Samma fenomen gäller för övrigt i mindre grad även för Canon och Nikon. Sony har jobbat hårt för också att nå sådana grupper. Har man byggt upp ett starkt varumärke gäller det att utnyttja det och Leica är och har alltid varit skickliga på det.
Rör man sig i kretsar som är intresserade av fotografisk bild diskuteras sällan vilket kameramärke man har. Bilden är i fokus och verktyget är individuellt.
Du skriver också: "Rör man sig i kretsar som är intresserade av fotografisk bild diskuteras sällan vilket kameramärke man har. Bilden är i fokus och verktyget är individuellt."
De beror nog lite på i vilka fotografiska kretsar man rör sig. Bland både yrkes- och entusiastfotografer har jag mött allt från de som knappt vet vad deras kamera heter - och inte bryr sig - till de som är intensivt teknikintresserade. Fotografer är helt enkelt väldigt olika.
Gemensamt för merparten av de storbukade herrarna med dslr i format av en småbil runt halsen är att de som regel snackar mer om prylar än tar bra bilder. Jag har plåtat med Leica-M i många år och känner också en hel del som gör det och, om man bortser från samlarna, är den gemensamma nämnaren för de flesta av dem är att de just fotograferar.
Om man anser att Leica med sin digitala M och sina objektiv inte är ett teknikdrivande företag är man så dåligt insatt att man kanske skulle överväga att inte sprida sina sarkasmer. :)
Leica-M är ju också ett ganska speciellt verktyg som passar till en förhållandevis smal del av all fotografi, men är det detta som man håller på med kan det ibland vara det absolut bästa alternativet utan att man vara vare sig behöver vara tandläkare och/eller statusjägare.
Lustigt att massa ickefotografer alltid skall gå igång med sin diss så fort Leica kommer upp på tapeten? Är det avundsjuka eller vad? Märker sällan det samma åt andra hållet, alltså Leicafotografer som spyr galla och anser det nödvändigt att idiotförklara alla som som kör med Canikon så fort det skrivs något, och det är ju ganska ofta.
Jag vill också tillägga att Leica är en av få kameratillverkare som vågar gå sin egen väg, de är de enda företaget som erbjuder en digital mätsökarkamera, de enda som erbjuder en kamera med en monokrom sensor (Phase One har ett motsvarande bakstycke men det på en prisnivå som får Leica att framstå som något man handlar på Lidl) och de erbjuder en kamera utan skärm på baksidan för de som vill ha en mer filmlik digitalkamera.
Att sedan en del gärna retas med Leica-entusiaster (och Zeiss-entusiaster) handlar nog i alla fall delvis om att det nästan alltid ger resultat. Det är inte underligare än att fiskare helst går dit där det oftast nappar :)
Sen hade det ju varit trevligt om någon mer kameratillverkare gett sig in i leken kring mätsökare (Hej Zeiss o Nikon) men det känns mindre och mindre troligt sett till de spegellösa systems populäritet som nog är betydligt billigare att tillverka/utveckla.
Detta är dock inget dom jag tror kommer hända, men man måste ju som sagt få önska. Fujifilm var väl så nära man kan komma, dvs väldigt långt ifrån.
Exakt. Epsons version baserades på Cosinas Bessa har jag för mig, med manuel spänning utav hanen inför varje bild?
Såg lite futurist ut med M-mount, men inte är väl det en riktig mätsökare?
Ser ju ut som en genomsiktssökare med en stor lcd på baksidan. Typ Fuji Xpro. Har iofs inte läst allt som fanns på sidan, de kallade den ju för Rangefinder...
https://petapixel.com/assets/uploads/2015/02/viewfinder.jpg
Om det blir nåt? Jamen, det får man väl se. Projektet är fortfarande aktivt.
Men frågan är väl om det blir enklare och billigare än autofokus ...
>> Omsättning 2016, cirka 365 miljoner euro (+12 procent).
>> Prognos för 2017, +400 miljoner euro.
>> Antalet anställda, 1 600.
>> Största marknader; 1 USA, 2 Sydostasien (utan Japan), 3 Tyskland, 4 Japan.
>> Marknad som ökar mest, Sydostasien (Kina osv).
>> Egna fabriker i Tyskland och Portugal.
>> Underleverantörer, se tidigare kommentarer.
Ovanstående är fakta baserade på uppgifter från tyska myndigheter samt Leica själva.
Leica Microsystems GmbH, som just säljer mikroskop, etc, är ett ifrån Leica Camera AG helt separat bolag som ägs av den amerikanska jätten Danaher Corporation.
Det enda de två delar är varumärket "Leica" - som Danaher Corporation äger, och sedan licensierar ut till Leica Camera AG och även det tredje separata bolaget Leica Geosystems AG (ägs av den svenska gruppen Hexagon AB).
https://www.google.se/search?q=don%27t+feed+the+troll&source=lnms&tbm=isch
"Konost hävdar att man utvecklar en digital variant av den klassiska och än i dag analoga mätsökaren som sitter i t.ex. Leica. Alltså en mätsökare i EVF, som skulle se ut typ så här:
https://petapixel.com/assets/uploads/2015/02/viewfinder.jpg"
Är det Konost som har gjort den koincidensmätarsimuleringen? Eftersom den lämnar mycket övrigt att önska - den är rent ut sagt gjord av någon klåpare vilket inte inger något som helst förtroende.
Men PetaPixel förefaller ju att publicera precis vad som helst bara det ger klickar, utan att bry sig om att gallra bort någon dynga. Vi får väl hoppas att bilden inte emanerar från Konost.