Intressant, men att använda ACR default genererar ju inte samma inställningar som man har i kameran. Jag har en kamera som har möjlighet till DRO (Dynamic Range Optimizer) dessutom kan jag (som alla andra) påverka kontrast, mättnad med mera direkt i kamera. Visst kan man överdriva i PS men man kan göra rätt mycket i kameran också. Jag skulle lätt kunna plocka fram bilder tagna jpg+Raw och öppna rawfilen i default i ACR och det är två olika bilder. Vad är default och vem bestämmer att det är "rätt"? Visst är hans bilder lite väl "moffade" men ändå (jag tycker inte att det är försvarbart). Mycket går att göra med rätt exponering och inställningar i kamera, och är det då fel eller manipulation, ja kanske det.

Det handlar om pressfoto. Då har han väl begått ett stort generalfel. De som först ser bildern och sedan åker till Haiti kommer inte känna igen sig för fem öre.
Sen att bilderna blir vackrare att titta på är en annan femma. Men det känns mer som konst än som dokumentära bilder.

Bilderna är snyggt retuscherade det säger jag inget om!

Men som dokumentär/pressfoto är dom på tok över retuscherade, som jag ser det så får man i stort sätt "bara" ändra färgmättnaden och kontrasten så att bilderna ser naturliga ut och speglar värkligheten i dom ändamålen!

"Ett dokumentärt foto bör i princip likna det man ser med dom egna ögonen " skriver någon. Det är väl det som är problemet. Vad vill man visa, det fotografen upplever eller hur kameran registrerar det? Kamerans upplevelse är väl minst sagt ointressant och knappast sannare än fotografens.

Hmm, undrar hur man resonerar när man tar dessa bilder. Jag menar att utan efterarbetet så är ju knappast bilderna särskilt bra vilket antagligen var ganska uppenbart redan i sökaren. Plåtar man för att man vet att det går att fixa snyggt i datorn?

Det hade varit intresant att läsa kriterierna för att en bild ska få kallas pressfotografi. Någon som vet var man hittar det?

Landskapsbilden tycker jag var fin, lite hårt redigerad under till dock. Resterande tycker jag passar bättre i auto redigeringen. Typen av redigering som är gjord på exempel bilden ovan, faller mig inte alls i smaken.

Men som vissa säger: att jämföra med en RAW bild är väl nästan helt poäng löst, för när en sådan är smått överexponerad, så är man väldigt långt ifrån verkligheten.

Tycker han förvanskar verkligheten lite mkt nu när det handlar om pressfoto. Stundtals tycker jag att han tar bort lite av känslan, tex i bilden "där mannen gräver ur lera ur sitt/ett hus"

Domarna har rätt.
För att den här typen av reportagebilder skall kunna behålla sin trovärdighet så bör de i största möjliga mån göras rätt från början. Visst man kan sätta kurvor o färgbalans i kameran. Det är klart att bilderna skall processas och konverteras från råformat. Men när dokumentära bilder börjar anta formen av HDR-spektakel (ja, jag tycker de allra flesta (genom överdrift) misslyckas med sina HDR-bilder) – ja då tycker åtminstone jag att den dokumentära känslan och trovärdigheten försvinner.

Dock tycker jag fotografen skall ha en eloge för att han vågar visa upp sina oredigerade originalbilder (som iofs inte är nåt vidare). Tack vare öppenheten kan vi ju ha den här nyttiga diskussionen.

Var går gränsen för manipulation?

En av de mest omdebatterade borde ju vara flaggan som till synes står rakt ut i blåsten på månen...
... men det blåser inte på månen.

Sen kan man ju precis som det gjorts länge, spekulera i huruvida Robert Capas eller andra krigsfotografers bilder kan vara manipulerade, i den mån de eventuellt regisserat sina "modeller"

Just krigsbilderna kan ju dessutom vara manipulerade i rena propaganda syften.

Den här frågan kan växa och bli hur stor som helst. Trovärdigheten i reklam/mode/skönhetsbilder är ju sedan länge utraderad (eller skall jag säga bortklonad?).

Bottomline:

DON'T OVERDO IT!

Helt klart överretucherade, det är ju pressbilder.

..."En av de mest omdebatterade borde ju vara flaggan som till synes står rakt ut i blåsten på månen...
... men det blåser inte på månen."



Flaggorna som placerades på månen innåller metalltrådar som håller uppe dem. Det är alltså "fusk" men inte "bildfusk"

I var dag man ser någon kalla en kvinna i misär för rappakalja men jaja, det får ju stå för dig.

Jag tycker det är en rätt okej bild sett till innehållet. Jag skulle antagligen själv ha framhävt kvinnan och soporna om jag tagit bilden. För det är det som den här bilden berättar, en kvinna som lever bland sopor. Men i vår ivärld så är det väl viktigare att diskutera photoshop antar jag.

/Fredrik

Det är alltid väldigt problematiskt att dra gränser för vad som är ok. Det handlar kanske framförallt om vad för typ av representation av verkligheten man är ute efter. - en realism, som visar "så här så det ut", jämfört med en expressionism som visar "så här upplevde jag att vara där".

Jag tror man bör lämna idén om fotografiets objektivitet. I debatter tycks det ofta som att vi mest vill ha känslan av att kunna lita på att det vi ser är ett utsnitt av verkligheten, och att det helst ska vara hela verkligheten.

Vad vi gärna glömmer är att precis allting i den fotografiska processen är en produkt av fotografens ställningstaganden och en interaktion mellan alla inblandade.
Hur agerar vi på platsen?
Vartåt väljer vi att rikta kameran?
Hur gör vi när vi grovgallrar?
Hur efterbehandlar vi bilderna?
Hur väljer bildredaktören ut den ofta enstaka procent av alla bilder som till slut publiceras?
Hur tolkar läsaren bilderna?


Efterbehandlingen är bara en liten del i denna kedja, ändå är det hela tiden där debatten stannar, och jag kan inte låta bli att undra varför, och efterlysa en mycket mycket bredare etisk debatt.

Vad gäller den här efterbehandlingen, så kan jag inte se någonting i den som gör den mindre trovärdig än till exempel en svartvit bild, som av någon anledning inte alls är föremål för debatt (i större skala iallafall..)

Det är bra att fotografiets roll debatteras, men låt det inte stanna vid photoshop!

... för övrigt är det ju tom ifrågasatt huruvida det är plåtat på månen eller ej...

Absolut; hela rymdprogrammet en datoranimerad historia av Steven Spielberg. Han utvecklade idén med dramatik till höjdpunken Apollo 13. Nästa steg var realitytragedierna Challenger och Columbus varefter NASA ansåg att realismen blev lite för bra varför han fick sparken och uppdraget överläts på Walt Disney corp. ;)

Jag håller verkligen med Fredrik Johansson! Hur lätt är det inte för en västerlänning att göra "skön konst" av en människa som tvingas leva på på en soptipp. Dessa grovt manipulerade bilder har för mig inget att göra i en dokumentärklass!

En dokumentärbild är för mig en bild som ligger så nära det som ögat ser. Det är klart att det är en balansgång. Eländet,(i det här fallet) kanske ser inte lika eländigt ut i vissa vinklar och i solnedgång, men är det inte det just det som ska premieras. Förmågan att fånga ett ögonblick som i sin tur etsar sig fast på betraktarens näthinna.

Jag begriper i princip inget av den tekniska diskussionen som förs här men anser heller inte att det handlar om det. För mig är det en moralisk fråga. Hur mycket anser jag mig som fotograf ha rätt till att försvaga/förstärka det som jag har framför mig, vare sig det sker i kameran eller i efterarbetet i de fall syftet är dokumentäfotografering? Precis som med all rapportering så är ju det som man väljer att inte visa, ofta lika viktigt. Det är ju det som ofta utgör preferensen.

Till sist, jag vet ingenting om kvinnan på bilden. Kanske hon upplever sin tillvaro som så "färgstark" som de bearbetade bilderna visar...?