Allt för bilden!
Foto: Mårten Lundgren
Foto: Mårten LundgrenSå var det dags igen, ännu ett rödlistat djur har fått sätta livet till för att några fotografer skulle ha möjlighet att göra sina närgångna drömbilder… Det skriver Mårten Lundgren.
DEBATT: NATURFOTO
Detta är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna är skribentens.
Under den senaste månaden har det vistats en slaguggla vid en plats som heter Silverfallet, lite nordväst om Skövde i Västergötland. Som vanligt när det blir känt att en uggla är stationär på en plats, samlas fågelskådare och fotografer i stora mängder. Människor vallfärdar långväga för att få en skymt av den för den här breddgraden sällsynta ugglan. Enligt rykten har det till och med rest fotografer och skådare ända från Danmark. För en del räcker det dock inte med att titta på slagugglan i kikaren eller genom teleobjektivet, de gör allt för att komma nära och göra de närbilder som de drömt om under en längre tid eller kanske till och med under hela sitt liv.
Att beträda en ugglas jaktmark är förenat med att skrämma undan de gnagare som är primärfödan för en uggla. Eftersom att denna slaguggla aldrig fick något lugn eller möjlighet att jaga ordentligt rapporterades det via sociala medier att slagugglan vid Silverfallet den 17 februari 2022 fångats in av viltrehabiliterare. Detta på grund av att ugglan var i en allt för dålig kondition för att kunna klara sig i det vilda.
Det är verkligen med nedstämdhet jag författar den här artikeln, för jag tycker att det uppriktigt sagt är så otroligt sorgligt att människor inte kan uppföra sig med en större respekt för naturen och dess invånare. Så sent som den 16 april 2020 publicerade jag en artikel om hederskodex på min blogg, som sedan även kom att publiceras på Fotosidan.se. Den handlade just om detta fenomen, utifrån mina egna upplevelser och iakttagelser ute i skog och mark genom åren. Nu har det alltså hänt igen, fotografer har näst intill jagat ihjäl en rödlistad art, för att få göra sina närbilder. Även fast sociala medier svämmar över av artporträtt på både slagugglor, lappugglor, berguvar och andra sällsynta fåglar. Vad är det egentligen som gör att en fotograf tror att hans/hennes bilder är så betydelsefulla att det är värt att störa och jaga ett djur på det här sättet? Vilken rätt har egentligen en fotograf att aktivt utsätta ett djur för denna press och stress? Jag har genom åren funderat mycket på detta och för mig känns det naturligt att ge naturens invånare det utrymmet som de behöver för att inte bli störda. Hur jag än vänder och vrider på detta, kan jag bara inte förstå hur det kan bli såhär!
Paradoxalt nog svämmas nu sociala medier över av bilder på denna slaguggla från Silverfallet, där hyllningar och lovord över bilderna avlöser varandra i kommentarsfälten. Visst är bilderna många gånger väldigt fina, men vad har priset för dessa bilder egentligen varit? Efter att ha letat runt lite, hittar jag inga kommentarer som tar upp problematiken eller som ifrågasätter hur de närgångna bilderna egentligen har gjorts. Inte ens nu när det blivit känt att slagugglan inte klarade sig, då den en tid efter infångandet faktiskt avled.
Kanske är all hänsynslöshet mot naturens invånare ett resultat av att det hela tiden tillkommer nya fotografer, att man som fotograf ständigt pressas av att uppdatera sina sidor på sociala medier med bättre och bättre bilder? Eller kanske vill tävla i en fototävling med en framstående placering som resultat? Oavsett tycker jag det därför är mycket märkligt att den här frågan inte är uppe för diskussion oftare. Hur kan vi göra fina bilder i naturen, samtidigt som vi visar naturen och dess invånare den hänsyns som de behöver, för att det inte ska ske incidenter som med slagugglan vid Silverfallet.
Jag har uppmärksammat att det nu finns bilder på Silverfallets slaguggla runt om på sociala medier gjorda av naturfotografer och skådare som tillhör organisationer, vars syfte är att verka för vårt gemensamma naturarv, äkthet, ärlighet och står upp för professionalism inom naturfotografin. För medlemmarna i dessa organisationer förutsatte jag att det vara givet att visa hänsyn för vår natur och dess invånare. Det kan dock inte bli mer uppenbart att dessa fotografer genom sin närvaro och sitt agerande, indirekt har bidragit till att en rödlistad uggla nu har dött! Hur denna logik går ihop övergår mitt förstånd.
För att inte göra denna artikel alldeles för svart och vit, vill jag såklart tillägga att det även fanns skådare och fotografer som vid sitt besök vid Silverfallet visade slagugglan den hänsyn som fodrades för att dess födosökande inte skulle störas. All heder till dessa personer som valde att låta ugglan komma till dem och inte tvärt om. Vi behöver bli fler som agerar med hänsyn mot naturen och inte sätter sig själva i första rummet. De egna drömmarna får ibland stå tillbaka för att naturen inte tillåter att de blir sanna. Naturens krav går alltid före de egna bilderna!
Jag tänker nu runda av denna artikel på precis samma sätt som jag gjorde med min tidigare artikel ”Jakten på den perfekta djurbilden…”; Jag kommer aldrig att störa naturen till förmån för mitt eget bildskapande, utan kommer alltid att välja att ta ett steg bakåt om det krävs. Mina bilder kommer därmed aldrig att göras på bekostnad av naturen eller dess invånare. Kommer jag en dag att göra närbilder på ett djur, så är det för att djuret valt att komma nära mig och inte tvärt om. För mig kommer alltid naturen och dess invånare att förbli överordnade mitt eget bildskapande, jag är trotts allt en främmande besökare i deras hem…
Vill du också debattera? Skicka ett mejl till redaktion@fotosidan.se med din text så läser vi den och återkommer inom en vecka. Vi har inte tid att motivera refuserade texter.
29 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Viktigt och bra inlägg - tack Mårten!!
Vi hade ett liknande problem här i Södertälje förra vintern när vi hade en Kungsfiskare på plats vid ett vattendrag som aldrig fryser och det finns gott om småfisk. Här var man tvungen att stänga av platsen på grund av att det blev för mycket trafik på människor, dock inte av den digniteten som du beskriver i artikeln.
Tack Mårten för att du lyfter baksidan med diverse djurbilder.
Att det inte skulle ha debatterats om fotografernas närgångenhet stämmer definitivt inte, den debatten har förts intensivt och ilsket på sociala medier i veckor.
Till sist, bara för att bilden ser ut att vara tagen från några meters avstånd behöver den ju inte med dagens kvalitet på utrusning vara det.
Min erfarenhet är att fåglar drar någon annanstans om de blir störda.
Kanske bra att avvakta med att kasta skit på alla som lagt upp bilder på denna fågel tills vi vet vad den dog av.
Och att telelinserna inte alltid bevisar närgångenheten är delvis sant, men ta en titt på de bilder som lagts upp på facebook där det står minst 3 personer i ring runt den döende ugglan på några meters avstånd och plåtar. Fullständigt makabert!!
Och är det ok att störa en fågel så att den drar någon annanstans?
Alla fotografer som var där skall, om inte ha skit, i alla fall förhoppningsvis få sig en rejäl tankeställare.
Mårten skriver:
"Att beträda en ugglas jaktmark är förenat med att skrämma undan de gnagare som är primärfödan för en uggla. Eftersom att denna slaguggla aldrig fick något lugn eller möjlighet att jaga ordentligt rapporterades det via sociala medier att slagugglan vid Silverfallet den 17 februari 2022 fångats in av viltrehabiliterare. Detta på grund av att ugglan var i en allt för dålig kondition för att kunna klara sig i det vilda."
Det här får mig att tänka på rapporter från exv. Masai Mara där exv. en del lejon tydligen tvingats anpassa sig till att jaga mitt på dagen istället för i gryning och i skymning för att det är då som de flesta lägger sina "game drives" och stör viltet mest. Det är ju också ett rätt tydligt exempel på hur människorna påverkar djurens liv.
I det fallet är det väl kanske ännu svårare eftersom besökarna betalat stora pengar och då förväntar sig att få se många djur och att intäkterna från besökarna faktiskt är den ekonomiska garantin sett över tid som gör det möjligt att avlöna parkvakter som kan skydda djuren för tjuvskyttar och folk som inte respekterar reglarna i reservaten bl.a. för att komma närmare. Jag har även sett exempel på guider som bryter mot reglerna för att tillfredsställa önskningar från besökarna för att få verkliga närbilder på lejon.
En motsatt fråga mot det Mårten beskriver:
Hur ska man egentligen se på detta med att man matar djur som exv. havsörnar för att få närbilder i en kontrollerad setup? Är det bra eller dåligt? Det stör väl också djuren oavsett om de får tillgång till mer föda än annars och om dessa djur vänjer sig vid frekvent matning som senare uteblir? Hur bra är det?
När det gäller skygga rovfåglar, som havsörnar, så brukar åtelfotografering dock ofta ske på undangömda platser och under en begränsad tid, så just i de fallen tror jag inte att man ställer till med någon skada.
Namn, tack. Det vore en välgärning om du berättade vilka fotografer och skådare som har betett sig på detta vidriga sätt. Gärna vilka organisationer de är medlemmar i också, så att vi kan utöva påtryckningar om uteslutning.
Det är väl ett fåtal som beter sig illa (antar jag), men alla andra kanske inte är medvetna om att sånt här sker. Om de blir det kan de utöva grupptryck på de tanklösa.
F.ö. så tycker jag inte att det är fel att "hänga ut" folk som beter sig på det sätt du beskrev. De behöver lära sig en läxa. Att skämmas inför likasinnade är ganska effektivt.
När folk kan trängas runt olycksoffer i trafiken eller på en strand för att fotografera så blåljuspersonal inte kommer fram så är väl en stackars ugglas väl och ve ingenting.
Och det är väldigt stor skillnad på att vara naturintresserad och att vara sann naturvän.
Vill först o främst belysa ett rent faktafel i ursprungstexen. Den infångades inte av ngn viltrehabilterare. Den infångades av MIG, för vidare transport till tidgare sagda person.
Det var första ggn jag var på plats för att fota ugglan (varit i Sydafrika flertal veckor) När jag kom fram på platsen satt ugglan redan på marken och var mkt apatisk. Den hade flugit ca 5m från en stängselstolpe ned på gräsmattan mellan vägen o pplatsen där de mesta av folket stod. jag frågade folk på plats om de sett den ta ngt byte under dagen, vilket ingen på plats hade. Ringde då två kompisar som har stor erfarenhet av denna typen av djur i motsvarande skick. Jag tog då ett eget beslut att försöka infånga ugglan. vilket inte var svårt alls. (film finns på div sociala medier) obs igen, jag är inte viltrehab utan en skådare som skådat i ca 40 år, etisk rådgivare i club300 samt har förtroende uppdrag i Bird Life Sverige. men har svårt att inte agera när så krävs..(på gott o ont ;-) )
jag kan bara hålla med om att kliva omkring på ängen där den jagade mest är helt förkastligt. även enl uppgift när folk sagt till så har vissa individer fullständigt skitigt i det....hade jag sett sånt hade jag blivit galen...
med det sagt är det inte alls säkert att det var det som gjorde att just denna individ dog. ngn tråd påstod att detta var en 2k fågel (själv har jag inte koll hur man ser det) o de är ofta oerfarna och väldigt många dör första vintern!
Vi får helt enkelt avvakta och se vad SVA (Sveriges vetrinärmedicinska Anstalt) kommer fram till vad dödorsaken var. den kommer att den 28feb skicka i fryst skick till ovan nämnda instans. Att den var mkt mager det kunde jag känna när jag höll fågeln i handen. bröstbenet kändes mkt tydligt, vilket tyder på väldigt mager fågel. vill samtidigt passa på att säga att samtliga på plats tyckte att det var en bra åtgärd att fånga in ugglan för vidare transport till viltrehab. sen att många som inte varit på plats ondgör sig om bilder hit o dit. har man inte varit på plats och sett vad som hänt tycker jag nog man skall vara mkt restrektiv med krititk. men igen, att klampa omkring på jaktmarkerna är INTE ok! har även varit i kontakt med länsstyrelsen i VG, för att se om man i framtiden vid liknande scenarior kan göra tillfälliga beträdnads förbud. vilket inte verkar omöjligt. men ngn måste inkomma med en skrivelse till repektive styrelse!
som jag skrev innan så har jag skådat i ca 40år. de är ofta de människor som inte är organiserade som är svårat att nå. en annan sak som jag noterat är att många skådare har börjat fota. många fotografer har börjat fota fågel. o har man inte den grundkunskapen som många skådare har, då kan det bli tokigheter ibland. hoppas detta har belyst en del saker o rätat ut vissa ? o missförstånd. mvh peter
Man kan inte, utan att skryta om sin brist på empati, säga att fågeln dog ju ändå så det gjorde inget att vi klampade omkring när den var utmattad.
(Bara ett förtydligande, Peter, du har inte hävdat något sådant).
Och vad skall en obduktion av fågeln visa eller bevisa.
Om den bevisligen svalt ihjäl - vad hjälper det i den fortsatta diskussionen?
Fågelns egna fel eller att den blev så störd att den inte fick jakt- eller matro?
Det lär bli svårt att obducera fram.
Däremot är det kanske bra att visa om de rykten om utplacerat råttgift stämmer - det får vi verkligen inte hoppas.
"Den slaguggla som observerades under en längre tid vid Silverfallet utanför Skövde har idag obducerats på SVA. Obduktionen visade att fågeln dog av utmärgling. Enligt veterinären som gjorde obduktionen berodde utmärglingen på en kraftig infektion och inflammation av fot och mjukvävnad kring benet (...som förhindrade ugglan att jaga på ett naturligt och framgångsrikt sätt, min kommentar)."
Här en liten sång om den närsynta bofinken Knut av Eva Rydberg som kan illustrera problemet som alls inte är nytt och som uppenbarligen inte ändrat sig ett dugg sedan denna sången var populär:
https://youtu.be/E97N_wSP_GY
Du kan ju läsa vidare i den kopia som finns av delar av denna tråd under "Diskussioner".