Pentax tillhör trots sina många år i branschen, en av de mindre aktörerna på marknaden. Men med nya K10D har Pentax tänkt ändra på det. För K10D erbjuder funktioner som bara dyrare kameramodeller erbjuder, eller vad sägs om både allväderstätning och bildstabilisator? Många har väntat på att Pentax skulle slå sig in i prosumer-klassen, efter lanseringen av både K100D och K110D, så kom så äntligen modellen som Pentax-ägarna väntat på. Med sin 10 megapixel sensor så konkurrerar den med både Nikon D80, Nikon D200 och Canon 30D. samt även den kommande Olympus E-400. Då kan man fråga sig, hur bra är egentligen K10D och har den någon chans?

När postbudet kom med paketen så var jag full av förväntan. Min första Pentax, hur skulle den kännas? Svaret kom snabbt. Den kändes riktigt bra i handen, om än aningen liten för mina relativt stora labbar. Med kamerahuset hade pentax även lagt med ett vertikalgrepp och deras DA 16-45/4 AL. När jag packade upp vertikalgreppet så blev jag lite frågande...hmm hur ska detta vara nu då? Pentax har nämligen valt en lite annorlunda lösning, till skillnad mot t.ex. Canon och Nikon. Det finns nämligen ingen del som man ska sticka in i kamerans batterifack. Istället så ska man låta kamerans batteri vara kvar i kameran och sedan kan man komplettera med ett extra batteri i vertikalgreppet. Detta medför naturligtvis lite problem när kamerans batteri skall laddas, eftersom man måste montera av vertikalgreppet. Men för övrigt så kändes greppet bra och det satt stabilt på kameran.

Tillsammans med batteriet finns det även plats för att förvara ett extra SD-kort. Smart tänkt av Pentax, fast det gäller ju att komma ihåg att man har ett liggande där. Objektivet, DA 16-45/4 AL levereras med motljusskydd och optiken känns bra. Det finns i paketpris tillsammans med K10D och har man lite krav på sina bilder så tycker jag att man bör välja detta över det billigare paketet med DA 18-55/3.5-5.6. Prisskillnaden är ungefär 2700 kr och ger den där lilla extra biten vidvinkel som är så välbehövlig, men även fast ljusstyrka genom hela zoomen och naturligtvis då högre bildkvalité. Jag testade det mot mitt 28-70/2.8L som är ett erkänt bra objektiv och 16-45/4 stod emot bra, även om man kunde se skillnaden. Den konkurrerade utan problem ut mitt 17-40/4L i kanterna, ett objektiv som jag ändå upplever som helt okej.

Naturligtvis så har även upplösningen ett finger med i spelet, men det är inget snack om saken att Pentax DA 16-45/4 AL är ett riktigt bra objektiv. Dessutom är det en mycket trevlig "walkaround-objektiv", som ger ett utsnitt motsvarande ett 24-68mm.

Pentax K10D är användarens kamera. Det märker man på alla dessa inställningsmöjligheter. Du kan göra väldigt många inställningar för att få kameran att uppträda som du vill, något som t.ex. Canons och Nikons billigare modeller saknar (även om Nikonkameror är inställbara, så har Pentax ytterligare lite till). Däremot saknas, något som åtminstone jag upplever som lite jobbigt, valt ISO-tal i sökaren. Man kan trycka på en knapp för att få fram det, men tillsammans med auto-ISO funktionen (inställbar) så borde den finnas där för att upplysa fotografen om vilken känslighet som kameran valt. Men man kan inte få allt. Vad man däremot får, är en väldigt trevlig kamera med påkostat materialval och man behöver inte heller vara rädd för att blöta ner den.

Pentax har en liten feature på motljusskyddet, en liten lucka för att lättare kunna vrida på ett polfilter. Manuell fokusering fungerar relativt bra och jag kunde utan problem se när jag hittat rätt fokus i den relativt stora sökaren. På tal om sökaren så tycker jag att informationen är tydlig, men skalan för exponeringskompensation saknar markeringar för 1/3 steg, vilket kanske inte är hela världen, men det hade varit så lätt att ha med. I sökarbilden finns även de 11 fokuspunkterna markerade och Pentax har precis som Nikon, tydligt markerade punkter (till skillnad mot Canon t.ex.). En annan, kanske för de mer avancerade fotograferna konstig detalj är den speciella knappen för råformat.

För mig som alltid kör i råformat så ter sig knappen väldigt märklig på en så pass avancerad kamera som K10D ändå är. Hursomhelst, så sitter den där och det finns säkerligen fotografer som kan dra nytta av den.

LCD-Displayen på baksidan är på 2,5 tum och känns riktigt skarp med sina 210.000 pixlar. Den kan visa alla kamerans inställningar, eller då den senast tagna bilden. K10D har en annan lite rolig sak. Man kan ta en bild, utan att lagra den, för att sedan förhandsgranska den med olika vitbalansinställningar. Jättebra funktion om man använder jpg, tycker jag. Skärmen klarar av att visa både RGB- och luminans histogram samtidigt, vilket är trevligt.

Hur är då kameran att fotografera med? Jo, den fungerar riktigt bra tycker jag. Slutarljudet är väldigt dämpat och känns lite segt, men det är relativt tyst som sagt. Kameran klara av 3 bilder/s och buffert minnet klarar 9 RAW och obegränsat(!) antal jpg bilder. Jag tycker exponeringen fungerar relativt bra, även om man ibland får hjälpa den med exponeringskompensationen.

Bilden ovan är tagen under ganska svåra förhållanden, men objektivet stod upp tappert och gav inte allt för mycket reflexer. Sensorn klarade dessutom av att återge det mesta, även om delar av bilden är utfrätt, så verkar Pentax inte ha några problem med det dynamiska omfånget, trots sina 10 miljoner pixlar på sensorn. Det är som vanligt mycket snack om brusegenskaper och jag har i mina relativt snabba tester kommit fram till att, visst har kameran brus, dessutom av lite elak karaktär (färgbrus). Det finns säkert de som upplever det som ett problem. Jag är lite kluven, för redan vid ISO800 så uppstår det en del brus men jag tror inte någon av de andra 10 megapixel kamerorna presterar mycket bättre, skulle i så fall vara Canon som är kända för att ha just mindre brus. Men eftersom jag inte testat 400D ännu så kan jag inte säga med säkerhet att det är så.

Bildstabiliseringen fungerar riktigt bra och jag lyckades få skarpa bilder ända ner till 1/8, vilket är riktigt bra. Nu är det inte så ofta som man använder så relativt långa tider, men om man istället för att se hur lång slutartid man kan använda, så kanske man istället ska se det utifrån vilken som är den minsta bländaren jag kan ha? För orkar man inte dra med sig stativet ut i naturen och vill ta en landskapsbild med stort skärpedjup så brukar det inte fungera sådär jättebra. Men tack vare bildstabiliseringen så tjänar man några extra bländarsteg.

En annan finess som Pentax K10D har, är möjligheten att dubbelexponera. Det är mig veterligen bara en del Nikon och Fuji-modeller som har denna funktion. Trevligt, och det för tankarna tillbaka till den analoga fotografin lite.

Ovanstående bild är en dubbelexponering, där jag först tog en bild på månen (med 45mm) och sedan på piren med 16mm. Effekten blev att bilden fick en dimmig känsla, samtidigt som månen ej blev helt utfrätt, då jag använde en betydligt kortare tid för den exponeringen.

Ska jag summera mina intryck av Pentax K10D så är resultatet att jag är positiv till kameran i det stora hela. Det finns en del småpetitesser som jag kan irritera mig på, som t.ex. vertikalgreppets utformning och vissa knappars placeringar. Men det är ju min subjektiva uppfattning. Men kameran är välbyggd med bra material och K10D känns stabil i handen, utan knirr. Hade jag varit användare av Pentax-systemet så hade jag varit glad idag. Detta är en kamera som förmodligen många Pentax-ägare väntat på och jag hoppas att K10D ger Pentax den injektion som de behöver för att fortsätta sin utveckling av sin mellanformatskamera 645D. Lite mer om kameran och mina funderingar finns i min blogg

Byggkvalite

Bildkvalite

Ergonomi

Pris/Prestanda

Av Jesper Ekvall

Publicerad 2006-12-08.

Läs mer

Prylnytt

Viltrox AF 35 mm f/1,7 Air – lätt APS-C-normal för Fujifilm, Nikon och Sony

Prylnytt

Två tilt/shift-makron från Laowa – passar både småbild och mellanformat

Prylnytt

Adobe prisjusterar - bestäm dig innan 15 januari