Gammal kärlek

Dom som känner mig vet att jag har sysslat mycket med gamla kameror - eller Fotografisk Industrihistoria, som jag brukar säga i högtidligare sammanhang. Jag har en omfattande publicering bakom mig i svenska och utländska (pappers)tidskrifter. Jag har gett ut en bok om det gamla Contax-systemet.

Många av mina tidigare läsare väntar sig nu att få sig mycket sådant till livs i den här bloggen - men nej, jag måste göra dem besvikna. Den här bloggen kommer att handla om fotografi och bilder - bilder från förra århundradet, som anges i blogghuvudet.

Bilden här ovan är från förra århundradet. Den föreställer ett par mycket omhuldade kameror hemma på mitt vardagsrumsbord, nämligen Contax II och Contax III. Det är en gammal kärlekshistoria från 1960-talet, och många av dom svartvita bilder som visas och kommer att visas i den här bloggen är tagna med dom här kamerorna.

Gammal kärlek rostar aldrig! Och så får det vara bra med den saken.

Konsensus

Vi befinner oss på Sergels Torg året 1970. Jag har just börjat sikta in mig på den rätt stiliga tjejen som säljer "Marxistiskt Forum".
I sökaren på min Leica M3 ser jag vad som händer strax utanför bildbegränsningen för det 90mm objektiv som jag har på. Jag ser alltså hur hattmannen målinriktat närmar sig.

Aha, Red Alert - nu smäller det!

Så blev det inte. Hattmannen visade sig vara en egen företagare, och trots olikheterna i politisk uppfattning, så fanns det en personkemi dem emellan som gjorde att det som skulle kunnat bli en elak konfrontation, blev ett trivsamt möte.

En fossil väg

Måns Hagberg publicerade nyss ett blogginlägg om bland annat en uppseendeväckande väl bevarad vikingatida väg. Då jag hade ett inlägg på lut just om gamla vägar, så visar jag även det:

En fossil väg - vad kan det vara för något? Jo, det kan vara allt från svaga terrängspår efter en vikingatida väg, sådant som kräver en utgrävning om man skall få klarhet. Det kan även vara som ovan - en väg som inte har varit i användning på runt ett halvsekel, men som man fortfarande kan komma fram på.

Detta är gamla Gustav III väg i Bromma. Den sträckte sig på Gustavs tid från pontonbron i Traneberg, över Abrahamsberg och Pinkbacken (det var en extra brant backe, och här steg kuskarna av och pinkade). Vidare förbi det blivande Brommaplan som då var ett kärr med öppen vattenyta, och fram till broarna mot Drottningholm.

Här i bilden, tagen på 1990-talet, stiger jag av cykeln när jag närmar mig Nockeby. Jag skall just komma fram till Mördareken - där en stackars piga våldtogs och slogs ihjäl en juninatt under mitten av 1800-talet när hon "bengick" hem till Mälaröarna från staden. Det fanns inga kommunikationer att stiga på för fattigt folk på den tiden.
Numera är denna del av Gustav III väg borta. Här står enligt Stadsbyggnadskontoret en rad "stadsvillor" - men enligt Bromma stadsdelsförvaltnings remissvar är det punkthus.

Kodachrome II

I förra bloggen visades bilder tagna med gamla Kodachrome II. Här kommer en uppföljare på det temat:

Kodachrome lanserades av Kodak år 1935 och hade en känslighet runt ISO 10. Filmen hette bara Kodachrome. Det skulle dröja till 1962 innan efterföljaren Kodachrome II kom på marknaden nu med känsligheten ISO 25. Utan tvekan ett lyft för användren - men fortfarande kräver ju en så låg känslighet en kunnig och motiverad fotograf.

Kodachrome II var en mycket bra färgfilm. Faktum är att mina erfarenheter tyder på att den i vissa ljusförhållanden var överlägsen efterföljaren Kodachrome 25. Framkallningen av Kodachromefilmerna var mycket komplicerad, och processen smutsade ner miljön rejält. Införandet av Kodachrome 25 år 1974 sägs ha varit ett försök att komma tillrätta med miljöproblematiken. Förändringarna hade alltså inte i första hand med filmens prestanda för användaren att göra. Känsligheten förblev den samma som tidigare.

Hur det nu än är med den saken, så var Kodachrome II en bra färgfilm. Här ett litet smakprov från ett besök på familjens sommarställe på Åland en strålande vårvinterdag i slutet av 1960-talet tillsammans med min far och yngre bror.

Bildena här är ett exempel på hur Kodachrome II kunde fånga vårvinterns flacka men fina ljus på ett sätt som är lite vassare än efterföljaren Kodachrome 25. Kan det egentligen bli så mycket bättre än så här - för denna svåra ljustyp?

Drygt halvsekelgamla färgbilder - ändå hävdar dom sig rätt väl.

Vårljus

Ibland kan våren vara intensiv. Lövsprickningens härlighet går väl fram även i svartvitt.
En vår för länge sedan - mina vänner på grönbete.

Unga, vackra och obekymrade kisar dom mot vårsolen. Det får mig att tänka på min gamla mormor som på äldre dagar brukade säga:

"Förr var jag ung och vacker - nu är jag bara vacker".