Känslan av nyklippt gräsmatta på torpet

Vatten

Jag såg en bra dokumentär på SVT-Play om ett vattenprojekt i Qatar igår kväll. Genom att avsalta havsvatten med hjälp av solenergi lyckades man i öknen i mindre skala få till stånd både grönsaksodling och dricksvatten utan någon som helst hjälp av fossila bränslen. Positivt om än i liten omfattning. Jag bläddrade vidare på nätet för att få lite mer insikt om just vatten och bristen därpå i vår arma värld.

FN beräknar att i framtiden kommer omkring 2 miljarder människor av den totala befolkningen i världen på snart 8 miljarder, att leva i länder eller regioner där det råder vattenbrist. Kriserna som redan har uppstått förvärras av klimatförändringar och militära konflikter i bland annat Irak, Jemen och Syrien. Och inte blev det muntrare att läsa om att vi kommer att vara ytterligare 2 miljarder om 80 år....

Vatten är alltså vad det handlar om. Dagens flyktingströmmar en stilla susning jämfört med de flyktingströmmar som kan anas i framtiden. Framtida krig och konflikter i mellanöstern kommer därför inte i första hand att handla om religion, fanatism och geografiska anspråk. De kommer att handla om tillgången till vatten.

Inte särskilt muntra insikter. Rättare sagt jäkligt deprimerande. Ungefär så tänkte jag innan jag somnade. I morse vaknade jag och fångade några drömbilder. Jag hade drömt om hur det var där uppe i de irakiska bergen när Saddam Hussein drev en halv miljon kurder på flykt upp i bergen i gränstrakterna mellan Irak och Turkiet på 90-talet. Jag kom ihåg den enorma hettan på dagarna och hur den råa kylan kröp in i sovsäcken på natten. Jag mindes människorna som under tidiga mornar och sena kvällar klättrade bland skrevorna på jakt efter de små rännilar vatten.