Omvänt perspektiv
Utskärgård
Österskäret, Gillöga. Augusti 2019
En tur till de yttersta skären blir det varje sommar. Gillöga i Stockholms skärgård var några år sen sist. Det ska helst vara hyggligt väder när man sticker dit ut. Ankarbotten är inte att tala om. Här åker ankarna kors och tvärs på hala undervattenshällar om de inte fastnar för gott i nån skreva.
Men vackert är det. Och den här dagen tittar S/S Blidösund ut också.
Vill man läsa mer om Gillöga rekommenderas Sven Barthels och Roland Svensons bok ”Gillöga”. Om det bokverket kan man skriva en hel del. Men det får bli en annan gång.
Skärgårdstur
Det brukar bli en tur ut till ytterskärgårdarna varje år. Numer oftast som gastar på goda vänners båtar. Ibland räcker inte vinden till så långt, men det är trevligt ändå. Här har vi kommit till Rammskär innanför Söderarm.
Vi seglar med Primrose, en Reimersritad kustkryssare byggd 1938 i mestadels mahogny. Ett trivsamt flytetyg från fordom. Och lite aftonbestyr med matlagning och annat gastronomiskt pyssel.
Kvällen kommer med en rätt magnifik solnedgång. Ett sånt här fenomen, vad det nu kan vara vet jag inte om jag sett förut. Det verkar som om det är något bortanför horisonten som skuggar solen. Nån som vet.
Hur som helst sjunger sälarna hela natten och långt in på morgonen.
Med morgonen kommer algerna. Sol och varmt då blommar algerna. Och de är snabbare igång nu än för ett antal år sedan. Människans inhopp i kväve och fosforcirkulationen. Gamla och nya synder kan man säga. Undrar om vi får höra uppgifter om att algerna i Östersjön minskar och vårt innanhav är på bättringsvägen under vår livstid? Hoppas barnbarnen i alla fall kan få bada med sina barn i ett renare hav.
Gamla vänner och skönheter
Mitt uppe i ett seriöst arbete med bildfiler och tankar runt foto, i huvudsak mitt egna, snubblar jag in i mappar med gamla inscannade bilder och så guppar hon bara där. Sylva, kustkryssaren KR S486. Och jag faller pladask. Du, min Aménritade skönhet från 1939. 8,2x2,2 depl 3,0 30kvm i X-ställ. Byggd i Arkösund med skrov i kvartersågad oregon pine. De där siffrorna sitter som inristade i minnet. Och blir nu en annan tid mer uppenbar än när man bläddrar, rotar runt bland gamla bilder? Jo du Sylva, du lät mig segla runt i Stockholms skärgård, Östersjön och alla dess kuster. Och när jag ser bilden förnimmer jag omedelbart den där doften som du hade. Och jag ser varenda detalj. Hör ljuden när skotvinscharna snurrar, känner fingrarnas motstånd när jag skruvar i lite extra fett i MD-1:ans kylvattenpump, och alla ljuden som finns lagrade...all glädje och all sorg.
( Nu fick det allt bli färgbild. Originalet en Kodachrome 64. Plåtat med Nikon F. Bilden direkt ut ur scanner, Inte för att det betyder nåt egentligen.)
En liten juvel
hittad vid bryggorna i Grebbestad. En GKSS-eka. Ship shape and Bristol fashioned kan man nog säga. Jag har en jag också, men den har "fått gå i hagen", som man brukar säga om hästar när de tjänat ut.
( och den här får bli i färg.)