den trettonde juni, ganska sent

Jag går ut i natten. Så mycket ljusare än så här blir det inte. Det är mitt knäppa hus, vårt tusculum, mitt il Mio Ritiro. Det är tyst nu.En fladdermus flimrar förbi. Ett svisch som kunde vara en uggla passerar. Men de andra har gått till kojs. Och här står jag. Jag och evigheten.

Inlagt 2018-06-13 23:59 | Läst 1668 ggr. | Permalink
Har stått så vid en annan tid en annan plats, våra ljusa sommarnätter är speciella. Känslan finns där i bilden, fint. Och snart nog vänder det igen.
😊
Svar från mombasa 2018-06-14 18:34
Tack för titten. Njä, det dröjer jättelänge tills det vänder. Vill jag tro.
Sommarkvällar har också ett vemod i sig, ngt du fångat här/ Björn T
Tack för titt. Det dyker ofta upp strofer av Harry Martinsson i mitt huvud. I sena sommarnättter.