BJÄRKA-SÄBY

***

Östergötland är fantastiskt. Och Dalarna förstås. Stockholm och Göteborg med. Och Norge då. Ja, och så Frankrike och Italien förstås. Och Bequia, och Australien....Ni fattar? Jag menar det är fint nästan överallt om man bara tittar lite närmare.

*

Men den här gången är det Östergötland och noga räknat Bjärka-Säby och en del av området någon mil söder om Linköping. Jag har jobbat över tjugo år i Linköping men eftersom jag hela tiden bott i Finspång blev det inte mycket sight-seeing söder om stan. Igår hade jag kameran inlämnad för sensorrengöring ( det blev sensorbyte - på garantin - i stället) och jag hade ett par tre timmar på mig medan jag väntade så det blev Hamra sluss och Bjärka-Säby och naturen där, inte slottet. Med mig hade jag A7S:en med sina 12 Mpix och inte direkt en landskapskamera men det funkade bra tycker jag.

*

Naturligast att börja med en av de riktigt stora ekarna vid forngården, landskapet söder om Linköping är känt för sina ekbackar och just området vid Bjärka-Säby är ett av nordeuropas största ekbacksområden.

En av de gamla jätteekarna

*

Men också lönn, björk, asp, hassel.....har gett stigarna en tjock lövmatta

*

Och vattnen i närheten av slottet

*

Mera vattenblänk

*

Inte mindre med löv i slottsparken

*

Slottet, idag ägt av pingströrelsen skymtar bakom lövträden

*

***

FULLSTÄNDIGT FANTASTISKA FÄRGER I FULVÄDER

*

Det höll på att inte bli någon fotopromenad idag, klockan hann bli halv fem innan jag kom iväg. Men först ett varv i trädgården - det är färg överallt. Jag bestämde mig kvickt för att inte ta med kameran på promenaden - men trädgården runt passar det ju att kånka omkring på A99:an med 70-200/2,8, typ drygt 2 kg kamera. Och idag var det helmulet, alltså väder som jag sen länge tycker ger de bästa färgerna 

*

Den japanska lönnen är bara ett par år, den har jag inte så många bilder på, här kommer en

Förstora!

*

Och echinean, rudbeckian, den är ju vacker jämt. Själv tycker jag den är vackrast just när den håller på att vissna och tappa färgerna

Förstora!

*

Några av dess blommor har ännu inte tappat sin färg

Förstora!

*

Bukettaplarnas blad är också finast på senhösten, även om det inte är så många kvar på träden

Förstora!

*

Och höstastrarna, dom blommar ju för fullt fortfarande

Förstora!

*

Inte den vackraste färgprakten, men har ni sett vilken färg bladskaften till vildvinet har?

Förstora!

*

Så kom jag iväg, utan kamera, och det passade bra eftersom det började regna efter en stund  

*

FOTORESA I HÖSTTID - ETAPP 1: JÄRNA

*

Det fina med att vara pensionär är att kunna rå sin tid. Jag gör helt enkelt det jag vill. Naturligtvis med rimlig hänsyn till andra. Men ändå. Egentligen beror det inte bara på att jag är pensionär, jag menar att jag gör som jag vill. Det beror också på åldern. Det behövs inte särskilt mycket funderande för att inse att det är dags att göra det jag vill göra. Nästa år kan det vara för sent. Det kan det vara nästa vecka också. Alltså vill jag göra så lite som möjligt av sånt jag inte vill. Och mer av det jag vill 

*

Det mesta är ganska enkla saker. Som det här tex. Har länge velat göra ett besök i Robertsfors där min farfars far kom från. Han var lite halvkändis däruppe, det ska finnas en Tundalsskola och en Tundalsgata.

Han hade nog lite tillgångar också. Av det hamnade dock inte ett öre hos pappa. Min pappa blev nämligen aldrig erkänd av farfars far. Farfar och farmor var bara trolovade, så det "dög" inte. Dessutom dog farfar innan pappa föddes (men såklart efter att han blev till), så han kunde aldrig föra talan till pappas förmån.

Alltså blev pappa aldrig erkänd som en Tundal av farfars far och hans familj. Dessutom vågade farmor inte berätta för sina föräldrar att pappa fanns, förrän han var 12. Pappa växte alltså upp med sin mamma (som förblev ensam) i något slags vakuum - han var inte bekräftad någonstans bakåt, det tog slut vid farmor. Pappa skämdes så mycket för detta att han aldrig berättade det här för mig, det är det mamma som gjort. För mig är det tvärtom, jag vill berätta hur det var.

*

Nu åker jag inte upp med någon slags "revanchlust", tvärtom, jag tycker det ska bli intressant. Jag vill se trakterna däruppe. Istället har jag tänkt att det ska få bli en fotoresa med bil i hösttid. Vi kan säga att jag startade med resan till Uppsala och Dagnys i lördags. Första bilderna blir av en speciell anledning Järna

*

Skälet till Järna är nästan roligt. Hade tänkt åka hemifrån Finspång vid 7, alltså ställde jag klockan på 6. Eftersom jag vaknade straxt före 6 så stängde jag av mobilen, duschade, fikade och läste tidningen och var mycket riktigt klar att åka straxt efter 7. När jag så åkte ut från gatan hemma tyckte jag det var ovanligt mörkt fortfarande så jag slängde en blick på klockan just när jag rullade iväg. Ni har redan förstått förstås - hon var 5 över 6.

För att inte komma alldeles för tidigt till Uppsala blev det därför ett besök ute hos antroposoferna  i Järna.  Det är inget jag diggar - antroposofi alltså - men dom har fantastiskt vackra byggnader, massor av fina växter och ekologiska odlingar och sist men inte minst - kaffe med gott, hembakt fikabröd. Den här morgonen var det dimmigt, så det blir några bilder med lite klassisk höstkänsla 

*

*

*

*

*

*

HÖSTDAG

*

Förändring är tillvarons väsen

Utan förändring inget liv - just nu från sommar till höst

Varje dag olik den förra, nyss gnistrande, glasklara septemberdagar,

idag mulet, blåsigt och mestadels disigt 

Ljus och färgskala har redan ändrat sig mycket påtagligt från i somras

*

*

*

De mest sprakande färgerna väntar jag fortfarande på men dom är på väg

*

*

Dom spegelblanka vattenytorna blir alltmer oroliga precis som tankarna kan bli

*

Oro och uppbrott är också lätt att läsa in i vindar och jagande moln

*

På väg hem från eftermiddagens promenad ser jag att bävern är igång och han vet precis åt vilket håll han vill aspen ska falla

*

Utan att jag egentligen märkt det har det mörknat snabbt....

... och innan vi hinner till bilen börjar det störtregna

*