JORDREVA

***

Jordrevan är vanlig i vår gräsmatta i Korsheden. Som namnet säger är den en krypande växt och för det mesta inte högre än blommorna återfinns också i normalt kortklippta gräsmattor. Jag har varit lite nyfiken på den för om man smular den mellan fingrarna har den en starkt aromatisk doft. På många ställen hittar man info om växten som sägs ha används sen 1100-talet för läkande och medicinska ändamål, som tex på Alternativmedicin.se sägs följande

Glechoma hederacea

KRANSBLOMMIGA VÄXTER

Lamiaceae

Jordreva växer på näringsrika ställen - ängar, skogsdungar och parker - gärna vid foten av träd, i häckar eller där det är litet fuktigt. De upprätta grenarna bär hjärt- eller njurformiga blad; på försommaren slår vackra violetta blommor ut i bladvecken.

Jordrevan har varit känd som läkeört alltsedan medeltiden. Hildegard av Bingen rekommenderade den mot sjukdomar i bronkerna och som sårmedel, användningsområden som är aktuella än i dag inom folkmedicinen. På 1500-talet användes jordrevan som botemedel mot både utvärtes och invärtes sår samt invärtes mot depression och vansinne, och den har till och med brukats som skydd mot trolldom. Man skulle då binda en krans av örten plockad på valborgsmässokvällen och bunden vid midnatt. Den som sedan bar denna krans på huvudet fick så skarp syn att hon genast kunde se vilka kvinnor som var häxor.

Tack vare växtens höga halt av garvämne har den stoppande verkan vid diarréer. Jordreva ingår också i s.k. schweizerte, ett slags stärkande tonikum som tas vid påfrestningar av alla slag.

Förekomst: Allmän från Skåne till Värmland, Västmanland och Uppland. Sällsynt längre norrut till Jämtland och Lule lappmark. Växer i lundar, på odlad mark, stränder och i vägkanter på mullrikt underlag.

Kännetecken: En 5-15 (-25) cm hög flerårig ört, som kryper längs marken med upp till medellånga, i tvärsnitt fyrkantiga revor. Blad skaftade, motsatta, njurlika till avrundat hjärtlika och grovtandade.

Jag tänker att gammal kunskap om växter ofta har visat sig korrekt också ur modern synpunkt men eftersom det också finns uppgifter om att hästar har dött av för mkt jordreva borde det finnas moderna undersökningar. Slutsatserna av en kroatisk vetenskaplig studie kopierade jag in nedan, ser fortfarande rätt intressant ut....

*

4. Conclusions

Nutritional and bioactive composition of ground ivy differed depending on the natural habitat, but all samples proved to be valuable sources of insoluble dietary fibre, proteins, calcium and potassium. Besides natural habitat, the bioactive content of ground ivy extracts was greatly influenced by the applied extraction technique. Subcritical water extraction resulted in the formation of new antioxidants and requires further research, but in the present study, microwave-assisted extraction resulted in the highest recovery of target phenolic compounds. The obtained results showed that ground ivy is a plant with a diverse and valuable nutritional and bioactive composition, thus representing a great source of natural compounds with the potential to be used in the formulation of functional foods.

*

*

***

RESTEN SPAR JAG TILLS I MORGON

***

*

*

***

KATSURAN....

***

....hör fortfarande till mina absoluta favoriter i trädgården.  

*

*

***

DEN HÄR GÅNGEN

***

Efter fem helt fantastiska dagar bär det hemåt igen i morgon. Sol från klarblå himmel från morgon till kväll, tala om timing. I kväll hann nymånen komma upp innan molnbanken drog för. I morgon mulet, perfekt resväder.

*

Jag har inte gjort något nyttigt alls. Fotat lite, plockat med bilderna på kvällarna, läst och suttit på bron vid spången. Degat kan man nog säga, fast jag föredrar att kalla det komma ikapp med mig själv, hinna tänka tom. Fint.

*

Dom senaste åren har skogsavverkningen runt Korsheden varit intensiv, snart känns det som att åka till en ö, inte en by i kanten mellan skogen och fälten. Ändå bestämde jag mig för att åka ut i några av kalhyggena idag. Det måste ju finnas något att fota där också tänkte jag. Och det fanns det ju.

*  

*

***

INGA FÅGLAR IDAG

***

Nog för att jag var ner till Spången också idag men det var väl stilla, jag gav upp efter en timme. I stället åkte jag sakta den lilla vägen till Hemshyttan. Straxt innan jag var framme stod ett par älgar alldeles nära vägen. Jag slog av motorn och rullade sista biten, dom stod lugnt kvar. Med 100-400:an på kameran kom jag nära, roligt. En ko med halvvuxen kalv, 2-årskalv kanske? Dom höll sig fortfarande tätt ihop för det mesta. När jag kommer så nära är starkaste känslan "vad kloka dom ser ut". Dom vet allt det dom behöver utan nätet, visst är det konstigt? Nej, förresten, inte konstigt men märkligt. Man gör bara som mamma gör och eftersom dom förnuftiga klarar sig bäst har man efter någon miljon år nått som funkar väldigt bra. Jag undrar....? Nej, bäst att inte undra för mycket. 

*

*

***