DET VAR BÄTTRE FÖRR

***

När jag läser inläggen i FS får jag klart för mig att väldigt många tycker det var bättre förr. Inte helt förvånande eftersom genomsnittsåldern är hög på FS. Ända sen jag började blogga på FS för precis 10 år sen (juli 2012) har jag också noterat hur ofta inläggen uttrycker starka politiska åsikter, nästan alltid vänsterorienterade. I min värld typiska för kulturvänstern, den som är stark inom just kultur och media, på säkert avstånd från alla fabriksgolv, gruvor och jordbruk och annat sånt där praktiskt. Marknad, liberalisering, privata företag är ord som står för allt fult, egofixerat i denna värld. Jag undrar ofta till vilket årtal man vill backa? När var det bäst? Frågan är ju berättigad, det är inte lätt för den icke vänsterorienterade att veta. All statistik talar för att det hela tiden blivit bättre. Ekonomiskt, sjuk-och äldrevård, fattigdom, svält, arbetstid, bostadsförhållanden, you name it. Det enda område som inte blivit bättre jag direkt kommer på är grova våldsbrott, men det törs jag knappt skriva utan risk för att bli beskylld för att vara sverigedemokrat, vilket jag inte är.

*

Statens Järnvägar ja. Mycket bättre än dagens bolag. Tågen gick jämt och överallt, också långt ut i glesbygderna. Kungliga Järnvägsstyrelsen, Statens Järnvägar, bildades 1888. 1939 fattade riksdagen beslut om att förstatliga alla järnvägar (då var världskrig på gång), och 1950 var SJ som störst. Sen har det i princip bara gått utför. Jag har en fundering. Efter 1950 kom bilarna och vägbyggena på allvar, men det kanske inte har någon betydelse för järnvägen, den gick ju som på räls, staten skötte ju den? Faktiskt var det efter 1950 flygandet kom i gång på allvar också. Men det är klart, bilarna liksom flygplanen tillverkades av privata bolag, dom borde ju ha förbjudits, då hade järnvägarna och SJ säkert klarat sig bättre. Nu kan ju folk resa som dom vill, både till jobbet och på semester, det borde väl inte tillåtas?

*

Över huvud taget borde alla fria val förbjudas om jag förstår rätt. Dom flesta människor förstår inte sitt eget bästa, allra bäst är om staten, eller kommunerna, väljer åt alla. Då blir det garanterat lika. Som sjukhusen tex. Fortfarande är det ju landstingen, eller samhället då, som dominerar, även om det finns en del privatägda sjukhus. Fast jag tycker att nå´t konstigt är det ändå. Sverige har 2,07 sjukhussängar per tusen invånare. Därmed ligger vi femma. Från botten, på OECD:s lista. Japan högst med 12,84, Tyskland som exempel har 7,91. Men fortfarande har vi Mexico, Costa Rica, Colombia och Chile efter oss. Inte dåligt. Fast visst var det lite tunt med sjukhusplatser under pandemiåren?

*

Och så har vi skolorna. Där finns inga lätta segrar, för någon. Av någon underlig anledning ligger vi inte först här heller, trots att friskolorna bara är en liten andel av skolan i Sverige. Pisaundersökningarna talar klarspråk, så långt det går. Och att föräldrar och elever själva skulle kunna välja skolor man uppfattar som mer intresserade av de enskilda eleverna är naturligtvis en utopi.  Fast i Sverige synar vi inte gärna stat, landsting och kommuner. Undra på att dom tycker egna (affärs)verksamheter är bäst, dom kan aldrig synas ordentligt. Alla aktiebolag synas av både revisorer och media. Det sker inte med varken kommuner, landsting eller regering. Och ingen har övertygat mig att just kommuner och landsting sköts effektivare än företag. Varken sjukvård, äldrevård eller annat. Utan vare sig konkurrens eller riktig kontroll är det lätt att effektiviteten sjunker. Och marknaden? Det är du och jag och några till.

*

Lillebror Dag och morfar Andreas 1956

*

***

UTE REGNAR DET

***

Timing är nog vad det kallas. Vi har haft en fin sommar i Korsheden och sköt upp avresan flera gånger, vädret har varit superbt, inte minst nu på slutet. I fredags em åkte vi till sist ner till Finspång igen. Torrt som fnöske och en gulbränd gräsmatta. Men i går em började det regna och det fortsätter ännu. 75 mm har vi fått hittills, ytterligare 30 spår SMHI tills i morgon. Det är utmärkt, 100 mm är åtminstone något efter en torr sommar, några magasin har väl fyllts på.

 I stället för att sitta ute i solgasset eller simma i Bartjärn lyfter jag nu på huvudet en aning och tittar på sovrumsväggen framför mig.

*

*

***

SOMMARKÄDER

***
Som vanligt tog jag med mig en ansenlig bag med kläder för sommarens månader i Korsheden. Plus en del skjortor och sånt ifall man skulle hamna på fest eller så. Precis som vanligt är det här vad jag använt (vi har tvättmaskin). Det konstiga är att så här har det varit dom senaste typ tio åren....... Inlärningströskeln är uppenbarligen hög.Bilden är ett självporträtt med kameran lagd på en stol och självutlösare.

*

*

***

SPÅNGEN OCH BARTJÄRN

***
Också en stund i går kväll. Jag är sällan blödig och har inga problem med avsked. Ändå känns det lite vemodigt, vi siktar på att åka hem på fredag och jag är långt ifrån säker på att vi är tillbaka nästa sommar. I börjar få problem med balansen och hon blir väldigt orolig också när jag är borta kortare stunder. Dom här bilderna tog jag i går kväll nere vid Spången. Jag frågade om hon ville följa med men hon var för trött och sa åk du. När jag kom hem efter trekvart var hon väldigt orolig över att ingen var där, var är alla och varför säger ni inget frågade hon förebrående. Det tog några timmar innan jag kände att hon var lugn.

*

Idag var det återigen blå himmel och sol och såklart var vi och badade. Semestrarna är slut och skolorna har börjat så vi är alltid ensamma där.  Det gör det enklare, ingen baddräkt I behöver hjälp med. Hon behöver min hand när vi går nerför sluttningen och särskilt när vi går i vattnet. Vattenytan rör sig och botten är mjuk sand som inte är helt stabil under fötterna så vi går alltid i hand i hand. När vattnet når magen vill hon stå och vänja sig men det vill inte jag, då är det som kallast innan jag doppat mig. Men det funkar perfekt, jag slänger mig i och tar min simtur runt flytbryggan och tillbaka är I alltid i vattnet och simmar. Det fungerar perfekt, hon illnjuter när hon väl kommit i och väl i är hon i vattnet längre än jag. En hand till stöd när hon går upp och så på med badkappan.

* 

Sista solstrålarna vid Spången

*

Alldeles lugnt i kväll

*

***

NU ÄR DET DAGS, NU ÄR DET SNART DAGS

***
Högt, högt, högt däruppe. Jag hörde dom långt innan jag såg dom förstås. Fick faktiskt titta en bra stund innan jag fick syn på dom, mkt högre än jag trott när jag först hörde dom. Men där seglade dom i en tät grupp, 12 tranor. Fria från allt det jordbundna vi andra ägnar oss åt. Åtminstone är det så det känns när jag ser dom däruppe. Dom kretsade länge burna på termikens vindar, inte ett vingslag såg jag. Jag gissar att deras läten berättar för alla kompisar som fortfarande är därnere att nu är det dags, nu är dags snart. Kanske är det det jag också känner när jag förlorar mig i den blå skymningen eller när höstdagarna är så där intensivt blåa och klara att allt fjärran kommer alldeles inpå - nu är det dags, nu är det snart dags.

*

*

*

*

*

Bilderna är inte croppade tagna med 560 mm

***