KEN ROCKWELL - VÄRLDENS BÄSTA 24/1,4?

***

Så faller också jag till föga. Brukar nöja mig med att fokusera på bilderna och strunta i prylarna men risken är att man hamnar utanför mainstream här i bloggen, det vore ju illa....

*

Sen snart ett år ser min standardkombo ut så här, en snart 3 år gammal A7RIII och en  vidvinkel 24/1,4 som fyller 1 år i juni, båda Sony. Oftast ligger långtelet (100-400) i beredskap också, hemma eller i bilen, men det här är baskombinationen. Just den här fasta 24 mm har några unika egenskaper, den funkar nämligen lika bra som 28, 35, 50 och ibland 85 mm optik, man bara croppar lagom mycket vid bildbehandlingen.  Och efter 85 mm kommer långtelet, som ju börjar vid 100.  Det här är världen bästa 24 mm, åtminstone om vi ska tro på Ken Rockwell. Och tillsammans med lagom många pixlar blir det användbart. Är det nå´n som tvivlar?. Läs här nedan

*

Ken Rockwell 

This Sony FE 24mm f/1,4 GM is the worlds best 24 mm lens because its the sharpest and least distorting, has great sunstars and has the world´s best bokeh of any 24 mm lens.  

It´s also the worlds lightest 24mm f/1,4, weighing only 2/3 of what Nikon 24/1,4G or Canon 24/1,4L II weigh!

This Sony 24/1,4 weighs less than even the LEICA SUMMILUX-M 24mm f/1,4 ASPH rangefinder camera lens (445g vs 468g). This Sony is also sharper, has  much flatter field, much less dirtorsion, has better bokeh and autofocus - all for less than one-fifth the price of LEICA´s man jewelry!

.....

Not only is it better than any other 24mm f/1,4 lens, it´s also the least expensive!

*

Nog med skryt, men Ken Rockwell är inte ensam i bedömningen, det finns fler på nätet. Viktigare ändå är att jag har nog aldrig trivts så bra med en optik som med den här. Den är lätt, smidig och otrolig användbar. Att närgränsen är 24 cm gör inte saken sämre. Till sist, jag vet, den ger inte bättre bilder per automatik. Men det är roligare att fota, och en och annan hyfsad bild slinker nog med....

*

*

***

BRORSAN I BADET - LUDVIKA 1955

***

Här badar lillebror Dag i badrummet på Carlavägen 31, Ludvika. Inte helkaklat precis. Inte är det treglas isolerfönster heller. Singelglas med lösa innerfönster med karmar i ganska dåligt skick.  Vedspis i köket och kokspanna i källaren. Varmvatten för bad några dagar i veckan.

*

Vi trivdes bra där, det här skriver jag inte för att bli "tyckt synd om", det här var en ganska vanlig standard även om moderna hus nu började komma. Det är mest för att jag själv vill påminna mig själv om hur rasande snabbt utvecklingen gått på alla områden, boendestandard inte minst.  Idag är helkaklat med golvvärme, dubbla handfat, bastu och så där inte precis standard men nog så vanligt både vid nybyggen och efter större renoveringar. Här hemma i Finspång ligger vi en bra bit efter, ändå ser det väldigt mkt roligare ut än på bilderna här.

*

*

*

Dags att hoppa i säng, i morgon vår vi hit en grävare till trädgården, natti, natti!

***

ALLT BARA ÄR

***

Naturen är aldrig snål, allt finns i överflöd. Naturen är rik. Varje träd, varje bukettapel, bär oändligt många blommor, varje blomma ger mängder med pollen. Försiktighet är ett okänt begrepp i naturen, det mesta går ju förlorat. Fastän förlorat är ju fel, allt, oavsett det ger frukt eller inte, kommer ju åter  till kretsloppet fast en annan väg. Allt kommer till nytta, alla kommer till användning, vad finns då att vara rädd för? Och ingen jämförs med någon annan, ingen blomma vägs eller mäts, ingen är ond eller god. Allt bara är.

*

Bukettapelns knoppar är ljusröda, dom utslagna blommorna helt vita. Precis så här, när knopparna är på väg att slå ut är träden som vackrast. Vi har ju just fällt våra gamla bukettaplar, den här står ovanför badplatsen kanske 50 meter från huset. Vi har några mindre träd på gång i trädgården

*.

***

KVÄLLSLJUS OCH TANKAR

***

Dom sista solstrålarna sveper över rapsen. En lätt regnskur har just passerat och molnen börjar skingras.  Luften är behaglig och fuktig av regnet, det är milt men inte varmt. På håll hör jag människor från ett hus i närheten, dom pratar och skrattar högt, säkert en mindre fest. Det känns bra att höra fastän jag njuter av kvällen också. Nästan  som när jag var liten och skulle sova och det kändes lite ensamt och mörkt. Det bästa jag visste var när mamma spelade på pianot i rummet därutanför, då kunde jag känna gemenskapen och tryggheten fastän jag låg ensam i mörkret och det blev lätt att somna. Nuförtiden finns inga såna rädslor att övervinna men jag har ibland svårt att stänga av tankarna,  tankarna i allmänhet men också på sånt som sakta kommer närmare dag för dag. Nej inte döden, den är jag inte rädd för, jag tänker på, ja ni vet  Så lätt det är att tala eller skriva om att vara här och nu, så svårt det är tillämpa när det som bäst behövs. 

*

*

Natti, natti!

***

LIGHT UNLIMITED

***

*

*

***