VACKRA PÅ MARKEN OCKSÅ

***

Det går att njuta av löven tom när dom ramlat av sina träd. Här är det Katsuran som i år tappat dom flesta av sina löv hemma i trädgården i Finspång redan, ovanligt tidigt. Andra träd har knappt hunit bli riktigt gula än.

*

*

*

***

SMEDJAN, ERIK OCH BRÖDERNA

***

Nä, det är ingen gammal bild från något fotoalbum även om smedjan har en historia på 150 år eller mer. Bilden tog jag för någon vecka sen i Korsheden med min mobil. Smedjan ligger mitt inne i skogen, 300 m från vårt hus. Tittar man noga ser man spåren av en gammal körväg intill. Där har nog inga bilar kört, men säkert ett och annat hästekipage. Och då var det alldeles säkert ingen skog här utan åker och äng. Jag kände förre ägaren, Erik,  ganska väl. Han hade väl sin gård och skogen som nu hör till i kanske 50 år, och smedjan, men den har han nog aldrig själv använt som smedja

*

Erik hade sin egen historia. Jag säger hade för han lever inte längre, kanske var det 15 år sen han dog.

 Erik föddes i Gläfse, några mil bort mot Norn, i något av dom kanske tre eller fem husen som ligger där mitt i storskogen. Och det blev en stor familj, typ fyra eller fem bröder och kanske tre systrar, jag minns inte exakt. Erik arbetade i skogen i hela sitt liv. Och kunde tillsammans med några av sina syskon så småningom köpa den här gården . När svärfar byggde fritidshuset vi bor i 1965, samma år I och jag gifte oss, var dom tre ogifta bröder och någon av de äldsta systrarna som bodde där. Dom fyra yngsta bröderna minns jag väl - yngst Åke som då var gift, så Erik, Edvin och Werner som alla tre förblev ogifta. Så småningom gifte sig också systern som bodde på gården och kvar var dom tre bröderna som skaffade hushållerska. Äldst var Werner, han hade pondus och honom hade alla stor respekt för, särskilt Edvin och Erik. Så småningom blev dom två bröder kvar då Werner gick. Jag kommer ihåg många somrar då Edvin och Erik slog ängen sin med den gamla traktorn och lät sen höet torka på backen men vände det då och då förstås. Så hässjade dom höet, på hässjor som stod där dom brukade och byggda med hässjestörarna de förvarade i utladan.

När höet var bärgat slog dom kanterna på åkern och dikesrenarna på bäcken för hand med lie - varje år. Dom två bröderna arbetade utan att säga så mycket. Tempot var inte så högt, kanske minns jag dom bäst som 60-70 år, men dom tog nästan aldrig paus innan jobbet var gjort. Nu växer mycket igen. Förutom gården med hästar hund och kattor skötte Erik just den tillhörande skogen. Han körde länge sina nordsvenskar, gallrade skogen träd för träd och tog rätt på alla vindfällen. Så är det inte längre.

*

Ja ni hör ju att det här inte är någon historia egentligen, det finns ingen HISTORIA att berätta. Men jag har suttit i deras kök många gånger, fått en bulle och en skvätt kaffe och tiden stod still. Katten låg i  fönstret vid pelargonerna, moraklockan tickade, men tiden, den stod stilla. Utanför stod den gamla älghunden Issen och skällde, han var ute året runt men hade hundkoja. Jag är glad att jag träffat dom, live så att säga. Dom hörde till en tid som inte längre finns . 

*

***

BARA ETT VATTENBLÄNK - BÖNNERN

***

Förstoras helst!

*

*

***

TRANOR SVARTVITT

***

Vet inte hur ni gör men jag rensar inte ur bildmapparna på en gång. När jag var uppe i Kvismaren senast blev det ca 500 bilder och jag har tänkt att det kanske är rimligt att spara max 50. Att jag kan tänka mig spara så många handlar lite om att lära sig. Även om det kanske inte blir mer än en handfull som håller för att visa vill jag gärna kunna gå tillbaka till vissa mappar och jag vet av erfarenhet att efter några veckor känner jag annorlunda för bilderna - en del som jag märkt för att spara åker ut direkt och andra som jag inte märkt alls hittar jag nya möjligheter med. Och det jag ser efter några veckor står sig oftast. Och just den här mappen ligger, ja inte orörd, men inget är slängt än, så där har jag hamnat flera gånger och bläddrat och känt på bilderna

*

Det var en fin eftermiddag, jag har aldrig sett så mycket tranor på en gång, och både ljud-- och  synbilder sitter kvar därinne fortfarande.. Dessutom kom fullmånen upp på hemvägen. Är fortfarande  lite besviken på bildkvaliteten men samtidigt ser jag att oskärpa och brus inte förtar dom otroligt vackra rörelserna tranorna har, inte heller masverkansintrycket av dom stora flockarna. Kanske kan det ibland vara tvärtom tom - och ett exempel på det Göran R pratade om häromdagen

*

*

***

PÅ ANDRA SIDAN BÖNNERN

***

Nyss hemkommen från Korsheden och tre timmar i bilen kände jag stort behov att komma ut och röra på mig. Det blev en promenad på "andra" sidan Bönnern, en timme ungefär mellan 6 och 7 i kväll. Himlen klarnade just upp och luften var sval och skön utan att vara kall. Och Bönnern är tacksam då, det blir alltid några bilder över sjön

*

*

***