Emaks betraktelser 119/Emaks Lomo-kvadrater del 1.

 

Selfie med Lomo LC-A 120 och Tri-X. Scannad gelatinsilverprint 27x27 cm.

Selfien ovan är en scanning av mörkrumskopian i stl 27x27 cm. Det är en print rakt av, dvs inga som helst efterbelysningar eller skuggningar. Lomo-kameran LC-A 120 som användes (ja jag beställde en nästan direkt när jag sett exempelbilderna) har en optik konstruerad för att ge vinjettering, en fast 38mm Minigon XL. Inget eftermixtrande i datorn eller i mörkrummet behövs alltså. Exponerings-automatiken är dessutom smart konstruerad. Ger tider från hur långt som helst  till 1/500. När  det krävs stativ tänds en lysdiod till hö i sökarfönstret. Annars lyser en diod till vä när avtrycket trycks ner till hälften, för att indikera att batterierna (3 st LR44) är ok och att man klarar att ta bilden handhållet.


Tätortsnära skog i Lessebo. Lomo LC-A 120 och Tri-X. Scannad gelatinsilverprint 27x27 cm.

Kvadrater är perfekt för mig. Jag trivs bäst med att komponera bilder så. Blir automatiskt en lugnare och mera harmonisk inramning som jag själv upplever det. Lättare att komponera helt enkelt, allt faller sig naturligare. Men LC-A i mellanformat är ganska dyr. Jag tror det är kamerans optik som man betalar för. En riktig fin 38mm vidvinkel som verkar tämligen distorsionsfri och ger skaplig skärpa med väldigt lite bortfall i kanter/hörn. Och vinjetteringen ska som sagt finnas där. Det är ett av kännetecknen för de här LC-A-kamerorna från ryska Lomo. I övrigt är det en plastig konstruktion som har en del att önska. Men den är lätt och tynger inte precis nacken eller jackfickan.