Om hösten

Livet är som en lång tågresa mot evigheten.

Om resans längd vet vi inget.

Inte heller vad som väntar vid resans mål.

Tyst, nästan omärkligt, glider tåget fram mellan årstiderna.

Just nu går färden in i den vemodiga hösten.

Vid horisonten kan jag ana ett stilla regn.

Hunden sover vid mina fötter

och händerna är fulla av olästa böcker.

September

Det finns en stilla skönhet över septemberdagen.

Timmarna glider fram

som skepp över sidenblanka hav.

Naturen byter skepnad

i väntan på vinterns vila.

26 juli och dimman lättar

Efter en regnig lördag lättar dimman, men i veckan väntar nya lågtryck. Så är livet!

Att vi nu kan fotografera digitalt, är jag väldigt glad för. Möjligheterna är ju så stora med den tekniken. Ibland tycker jag ändå att det är lätt att gå vilse i en modern kameras manual. Det här med så många inställningar för autofokus gör mig förvirrad. Sedan finns det ju funktioner i massor som jag också inte får något riktigt grepp om. HDR inställningen provade jag med misslyckat resultat. Bilderna blir liksom dubbel speglade. Måste nog till ett stativ för att få ordning på saken.

Hur som helst. Drömmen vore nog att ha en Nikon eller Canon från 70-talet med digitalt bakstycke. Nu är jag inte dummare än att jag förstår att utvecklingen måste fortgå. Hur skulle annars det ekonomiska systemet fortsätta att fungera?

Då kommer en annan fråga upp. Har det kapitalistiska systemet en hållbar framtid?

För att återgå till den digitala kameran. Igår tog jag några bilder med inställningen svart/vitt. Behövs den funktionen? Tveksamt. Det går ju att konvertera färgbilder till svart/vitt i datorn.

Livet är en förvirrad vandring!

Konflikt och handelshinder

Under mitt långa yrkesliv hade jag bara en allvarlig konflikt med arbetsgivaren. Konflikten var inte jobbrelaterad, utan handlade om ryssarnas situation i Estland i mitten av 90-talet.

Under fem månader 1994 var jag i Tallinn på uppdrag av ABB. Min uppgift var att övervaka tillverkningen av generatorkomponenter till en kraftstation i Hälsingland. Generatordelarna skulle göras av ett ryskt företag.

Min andra uppgift var att skriva ett reportage för personaltidningen, något som jag gjort flera gånger tidigare. Reportaget retade upp min arbetsgivare. Texten var nämligen inte den vanliga "hurra vad vi är bra". Mycket handlade om ryssarnas svåra situation i det fria Estland. Jag uppmanades att stryka allt som stod om ryssarna. Något som jag vägrade. Konflikten var ett faktum. ABB menade att min text kunde störa handelsrelationerna med Estland.

Hur kan ett reportage skrivet av en enkel verkstadsmekaniker störa handelsförbindelserna? Hur som helst. Jag blev kvar på ABB många år till, men skrev aldrig något mer för personaltidningen.

Nyligen har utrikesminister Margot Wallström påpekat bristen på mänskliga rättigheter i det stora oljelandet Saudi-Arabien. Kritiken har blivit hård, både från Saudi-Arabien och representanter för det svenska näringslivet.

Margot Wallström gjorde helt rätt. Tur att någon fortfarande har civilkurage.

De tre bilderna tog jag med en Minolta SRT 101.

Gasskärning av plåtdetaljer.

Nedre armkors. Den bärande delen till en vattenkraftsgenerator.

1:a maj i Tallinn 1994.

Många Nikon, men aldrig någon Leica

Många kameror av märket Nikon har jag haft, men någon Leica har jag aldrig ägt. Förklaringen är enkel. En Leica M4 är förvisso en utmärkt kamera. Men vad kan jag göra med den som inte kan göras med en Nikon FM? Prisskillnaden är också betydande.

Kameror tillverkade mellan 1970 0ch 1985 gillar jag bäst. Favoriterna är Nikon FM och Nikon EL2 från slutet av 70-talet. I slutet av 80-talet köpte jag en Nikon 801, men trivdes inte riktigt med plastigheten och ömtåligheten. Så jag bytte den mot två stycken Nikon FE.

Nu är det dock det digitala som gäller. Jag är mycket nöjd med min Nikon D 7100, men problemet med dagens kameror är att dom är så ömtåliga. En modern kamera är som en skör herrgårdsfröken. Och man måste vara lätt på handen som en hjärnkirurg för att inget skall gå sönder.

Hållbart eller inte, det kan man ha olika mening om. Någon skrev t.ex om Nikon D300 så här: "Den är byggd som en pansarvagn". Då vet man inget om en pansarvagn. Ta bara batteriluckan. Här gäller det att vara försiktig. Annars får man handen full av plastskrot.

Jag har ett antal äldre Nikon, men någon Leica har jag inte.

Nikon FM

Nikon EL2