Låt minnena bestämma vägen eller hur mycket är gamla minnen värda.

Tog en tur ner på stan häromdagen eftersom jag inte varit ute på en hel vecka. Det har ju nyligen varit löning för många så i city var det knökfullt med stressade och shoppande och springande männinskor. Sånt är ju inte lätt för en som nu8mera smyger fram i ”slow-motion”. För att få det lite stilla ett tag smög jag mig in på biblioteket i Kulturhuset. På bordet i konstavdelningen låg en för mig känd bok som jag inte sett på ett bra tag. In Memory of Himself heter boken med bilder på Christer Strömholm tagna av han själv plus av en hel hög andra fotografer, kända och okända.

En bit bak i boken finns en kontaktkopia tryckt med bilder på Strömholm tillsammans med transorna Tonia och Sabrina tagna i Paris 1967 av Anita Lönn. 1967 var samma år som ett lagom vilt gäng från fotoskolan tog tåget ner till Paris och om jag inte minns helt fel var Anita Lönn med på den resan. Strömholm som inte rest med oss dök upp några gånger för att kolla att vi skötte oss hyggligt på det hotell vi invaderat. Jag tänker på resan då och då så här fyrtioåtta år efteråt eftersom jag har en kopia på en av Anita Lönns bilder på Strömholm tillsammans med Sabrina inramad i mitt arbetsrum.

.

På hemvägen lite senare på dan slank jag in på ett antikvariat som jag brukar besöka då och då. Nu hade dom sextio procent rabatt i kassan på sina redan rätt hyggliga priser. Det är ett ganska litet antikvariat så dom har inte någon större mängd litteratur med fotoanknytning, max tre meter. Hittade i alla fall två böcker som jag fick för drygt en hundring.

Första boken var boken om fotografen Kary H Lasch som kanske är mest känd som flickfotograf för oss ”lite lagom äldre”. Boken är en sammanställning av denna fotograf och galenpannas samlingar, mannen som inte slängde någonting i hela sitt liv.

Någongång i slutet på sextiotalet arbetade jag tillsammans med en redaktör på bokförlaget Natur & Kultur och vi besökte då Kary H Lasch ett par gånger i hans ateljé som samtidigt var hans museum på Östermalm i Stockholm. Rolig man och en historieberättare av sällan skådat slag.

Mest känd numera för sina tidiga Cannes bilder på den då unga Brigitte Bardot.

.

Andra boken var den bland fotografer mer kända ”Norra Smedjegatan” av Manne Lind från 1970. De sista åren av en gatstum i Stockholm city med inledning av Kurt Bergengren. Fotodokumentär bok om människor och miljöer på och kring Norra Smedjegatan, som innan kvarteren revs sträckte sig från Jakobsgatan till Hamngatan, mellan Brunkebergstorg och Regeringsgatan, alltså där Gallerian numera ligger.

Det var ett märkligt stilla stråk, ett stycke Gamla Stan som simmat över Norrström och klättrat uppför Brunkebergsåsen för fyrahundra år sedan.

.

Det finns inte många fotografer som skildrat Stockholm i bokform. Vid sidan av Manne Lind finns Micke Bergs böcker Stockholm Blues+ Erstagatan , Lars Engströms bok Karlbergsvägen 1967-1981 plus Lennart af Petersens Från Klara till City är några andra bra exempel tycker jag.

Vist är det här med minnen och bilder märkligt. Hur kommer det sig att man kommer ihåg vissa bilder bättre än andra. Jag såg en film om operahuset i Sidney häromdagen och det handlade bland annat om inredning då reportern satte sig gränsle på en stol av pressad plywood och sa ungefär: -Jag väcker nog inte samma uppmärksamhet som Christin Keeler gjorde en gång. Direkt i minnet dök den gamla bilden från början av sextiotalet på ”modellen” Keeler upp på näthinnan.

Nu var det ju en en lite försiktigt naken kvinna den här gången så det hjälpte nog till lite. Sen hjälpte säkert också hennes så kallade sexaffärer till en hel del. Foto: Lewis Morley 1963.

.

Men det gäller ju också andra bilder. Man känner direkt igen vissa bilder av tex Sune Jonsson, Christer Strömholm, Anders Petersen, Henri Cartier-Bresson , Bill Brandt, W.Eugene Smith mfl. Är det för att man tilltalas av innehållet och den grafiska formen. Eller var det omgivningen/händelsen omkring en när man såg bilderna som gör att man kommer ihåg dom. Ni får säkert olika bilder framför er när ni läser de kända namnen ovan. Visst är det spännande...

.

 .

Trevlig Valborg och 1 maj!

/Bernt

2014-04-29 16:40   J Karlén

Fantastiskt intressant blog för att inte tala om den sista bilden. Hur bär du dig åt för att få till det så här bra?
Mvh/Jörgen

Besvara

Svar från kreatören 2014-04-30 15:10

Tack Jörgen! Jag gör inget speciellt, tänker lite innan jag tar mina bilder plus lite efterbehandling i photoshop.

Svara

2014-04-29 17:06   alf109

Bra inlägg i folkbildningens tecken, sådant behövs alltid.
Du får skaffa sådana där stavar och knalla runt med så du får fart på hyddan igen, viktigt att försöka röra på sig. ;)
-affe

Besvara

Svar från kreatören 2014-04-30 15:12

Tack Affe!...och tack för rådet också.

Svara

2014-04-29 17:14   Peter-L

Fint att du är på benen.... Och minnen, är väl både givande och viktiga. Givande för att se tillbaka och glädjas, förhoppningsvis. Samt för att kansle lära sig att skapa en bättre väg framåt...
Bra bild på dig, din fru som tagit den eller?? ;) Ha en trevlig Valborg!! //Peter

Besvara

Svar från kreatören 2014-04-30 15:14

Hej Peter och tack! Bilden på mig har jag som vanligt totat ihop själv.

Svara

2014-04-29 17:36   pic-tor

Trevligt och intressant inlägg. Fast nog är det lite lurt med Brigitte Bardots midja. Här litar jag inte riktigt på Kary H Lasch. Minnena betyder naturligtvis oerhört mycket, för de är ju det enda vi har upplevt. Morgondagen kan vi bara sia om, inte uppleva. Jag associerar till en viss Profumo när jag ser bilderna på Christin Keeler, men kanske spelar mina minnen ett spratt där.

Besvara

2014-04-29 18:05   bassa

Kul! och framförallt intressant med en FOTOBLOGG!. .Har du ork så kollar jag gärna mer framåt.
/ Bengt

Besvara

2014-04-29 18:11   mickeberg

Kary Lasch... jag jobbade som färgkopist en sommar och vi gjorde Kary Lasch bilder. En dag gjorde vi en stor färgbild på en brud som böjde sig framåt och hade en solhatt på röven. Det var inget fel på hatten, röven eller tjejen, men jag tyckte bilden var skit och sa det högt. Enda problemet var att Kary Lasch stod på andra sidan bokhyllan.
Man kan väl säga att det blev lite trångt med jobbet den sommaren..

Besvara

2014-04-29 19:44   Sabud

Bardot med getingmidja;) Snyggt och genomarbetat som vanligt.

/Stephan

Besvara

2014-04-29 20:29   Tomasz

Livet består av minnen och det ständiga samlandet på dem. Det mesta samlas oavsiktligt och en del stannar länge. Det som man avsiktligt försöker komma ihåg glömmer man lätt bort, som att betala alla sina räkningar t.ex.
Tänk vad praktiskt det vore om man satt och bläddrade i en sån där bok och så slog man upp en sida där det stod "Betala hyran nu!"
Fast det skulle ju störa upplevelsen av boken förstås....

Ha det gott! /Thomas

Besvara

2014-04-29 21:12   Krille-K

Kul och intressant läsning Bernt
/Krister

Besvara