Bländare 2.8
Årets bild 2010
Tack, Lena Lindvall -Snabb för stafettpinnen!
Okey, då väljer jag snabbt ut en bild som jag tycker är riktigt häftig på alla sätt o vis. En bild som passar mina ögon perfekt och som jag gärna skulle hänga på min vägg.
Fotograferad av Hans Ersson
Skickar stafettpinnen vidare till Rikard Olsson och Peter Engman
God Jul
Annika
Min bästa bild 2009
Tack, för stafettpinnen Bengt Ove Birgersson!
Av alla mina bilder jag har fotat under 2009 väljer jag en som redan är publicerad här på Fs och det är min känsla för bilden som får avgöra valet.
Jag var fem veckor uppe i Dalarna på min sommarsemester och av dessa veckor var det inte många dagar utan regn. En tidig morgon då jag satt i köket med en kopp fika funderade jag på om det över huvud taget skulle bli några sommarbilder på minneskortet. Utanför fönstret var det som vanligt bara grått och disigt. Himlen likaså, inte en ljusglimt vad jag kunde se. Känner mig inte direkt inspirerad av att fota i detta gråväder så mina tankar börjar planera något helt annat för dagen.
Då kommer min katt Ozzy nerspringande från övervåningen. Han vill ut och jag tänker - varför inte dra på sig stövlarna och hänga med ut en stund med kameran. Ozzy, en maine coon, som bara är ett år men väldigt stor, är ofta med mig och fotar så han kanske kan fixa inspirationen tänker jag. Det har han gjort förr då han ställt upp som modell eller gjort mig uppmärksam på diverse småkryp...men det gäller att komma först. Därför att ofta då han är med mig och fotar makro står han på min rygg när jag kryper omkring på marken med kameran och det har hänt flera gånger att när jag precis ska till att trycka av en bild på citronfjäril eller annat kryp har han kvickt hoppat fram och slukat det levande motivet med ett smackande ljud. Sekunderna efter ser vi varandra djupt i ögonen och jag kan inte förstå hur en katt kan se så oskyldig ut.
Denna morgon går vi tillsammans ut för att leta motiv. Det är så bra när han är med men något levande ser vi inte. Tar en runda runt huset men kan med en suck konstatera att hästen inte bara åt upp gräset dagen innan utan också de vackra blåklockorna. Vill inte ge upp riktigt än och fortsätter bort en bit i det grå diset och ser i en hörna några sloknande och trötta av allt regn prästkrageliknande blommor. De får duga tänker jag för varför bara fota det vackra och sköna. Jag tar några bilder och sedan går vi in. När jag senare ser bilden på min skärm kommer bildtiteln blixtsnabbt från ovan. Den ska heta "I morgondimman där silvret glimma".
...och så vill jag förstås visa min medhjälpare Ozzy.
Så är det dags att överlämna stafettpinnen till en kille och tjej. Det blir till
Mats Söderlund och Margareta Cortés
