Skolan i Lotimor, Sydsudan

Mata!

Redan på 90-talet byggdes det upp en skola av katolikerna i Lotimor. Tyvärr har det varit lite si och så med driften av skolan genom åren, fungerat emellanåt. Får man ingen lön så går det inte att vara kvar, alla vill ju kunna försörja sig själva och sin familj. När "vi, lite blandat folk med anknytning till Pingstkyrkan i Jönköping" kom till Lotimor för första gången i mars 2017 fanns det ingen fungerande skola. Inga lärare, inga skolbänkar, skolböcker mm och getter, höns gjorde sina behov i klassrummen. 

I ett land med endast ca 25% av befolkningen som kan läsa, skriva och räkna är utbildning till alla verkligen något att satsa på. Det ville vår församling men hur får man till en långsiktigt lösning? Det tog ett tag men sedan ca 5 år finns det nu en fungerande skola. Skolbänkar, undervisningsmaterial, lärare och allt fler elever. Nu är det för få klassrum, man löser det med att ha två "griffeltavlor" en på var kortsida. Två klasser i rummet, vända åt var sin tavla. Ni kan tänka er att det inte är så lätt att undervisa eller lyssna. 

En av våra målsättningar med resan i vår var att bygga två klassrum på dryga 2 veckor, vi hade 2 byggare med oss. Vi sjukvårdare skulle jobba på den lokala kliniken, utbilda lärarna lite samt göra en hälsoundersökning på minst 100 elever. 

Vi tyckte vi förberett allt, i god tid men tyvärr gick det inte som planerat. Detta drabbade våra byggare värst. I ett land med ca 30 mil asfalterad väg är transporter med dåliga lastbilar alltid ett riskmoment, denna gången slog det hårt mot oss. Det krävdes totalt 4 olika lastbilar för att få fram all utrustning för bygget till Lotimor men då hade vi redan varit tvungna att lämna byn. Alla förseningar gjorde att vi mötte lastbilen strax innan den kom fram till Lotimor.

Blir nog ett långt inlägg...

David och Dennis, "våra byggare" längst till höger i bild. 

Nu har det trots allt strul ordnat sig och nu står skolbyggnaden färdig och kan användas som skola, samlingssal och kyrka om man så vill. Bra jobbat Koma, Joseph mfl!!

Nybygget med en solcells lampa utanför.

Varje morgon kl 05 slås det i den gamla däckfälgen för att barnen i bygden skall höra att det är dags att börja göra sig i ordning för skolan, nästa "klockringning" blir strax innan kl 06. Har du inte vaknat av alla tuppar i grannskapet vaknar du då:)

Samling utanför skolan, eleverna släntrar in en efter en. Varje dag startar med nationalsången och lite andra sånger ofta någon kristen sång.

Upptäckt:)

De yngsta var nog inte mer än 5-6 år gamla.

Det är många olika organisationer, församlingar, second hand butiker mm som bidrar i Sverige så att skolan fungerar. Det långsiktiga målet måste vara att de skall vara självförsörjande på allt och den egna regionen/staten skall sköta detta men det kommer nog inte ske de närmaste åren. 

Roligt att se många tjejer i skolan. Det är många (män) som anser att en flicka som kan läsa och skriva är mindre värd, man får mindre kor för henne när hon gifts bort. Det här med kossorna är det viktigaste känns det allt som oftast. 

Ruth, ung tjej som nu kan läsa, skriva, räkna och föra ett enkelt samtal på engelska. Nu kan vi snacka engelska med många av barnen, det fanns inte "på kartan" för några år sedan. Engelskan är ett av de officiella språken i landet och all undervisning i skolorna skall vara på engelska. Lärarna här kan stamspråket Nyangatom då det är väldigt likt deras eget. Lärarna är från Kenya. 

Nu byter jag lite fokus

Hälsoundersökning på 100 barn var målsättningen. Vi hade Titus och Daniel som tolkar i vår undersökning. Vi tog längd, vikt, mätte med MUAC-armband för att hitta eventuella undernärda barn. Frågade lite om ev sjukdomar, hade lite frågor kring trygghet, trivsel. Vi var intresserade var de tog sitt vatten(från flodbädden, brunnarna), hur många mål mat om dagen de åt, sanitet(var bajsar de?) 

Vad får de hjälpa till med i hemmet, är det någon skillnad mellan pojkar och flickor, ändras det när de blir äldre?

En fråga var om vilka drömmar de har. Många svarade att de ville bli lärare, kanske en effekt att det var två lärare som ställde frågan? En skulle bli guvernör över regionen, någon datatekniker, en annan veterinär. 

Vi hade tryckt upp färdiga dokument så det skulle bli lätt att fylla i uppgifterna.

Marie och Daniel 

Helen och Titus

Mycket nyfikna barn

Ännu en till handlingarna:)

Vi hann med ca 50 stycken, dagen efter var vi lite abrupt tvungna att snabbt lämna Lotimor så vi hann inte fler men lärarna gjorde 50 till efter vi åkt som vi nu fått. Skall bli kul att läsa dem och göra lite analyser.

Om vår hälsoundersökning visade på några akuta hälsoproblem, noterades det och lärarna tog informationen vidare till föräldrarna som fick ta med sina barn till "hälsocentralen".

Marie som tidigare jobbat på hudkliniken blev dock sugen på lite "jobb" när hon såg dessa fötter.

Det visade sig vara ett problem han levt med i flera år.

Vi fixade ett spontant fotbad, med lite varmt vatten från våra termosar och en plastpåse.

Vilken skillnad eller hur?

Under kompisarnas glada miner fick han lite god fotvård.

Nysmorda fötter

Hur det blev med hans fötter vet jag dock inte, här i Sverige hade vi nog löst hans problem rätt enkelt.

Har du läst hela vägen hit skall du ha en eloge, det blev lite långt idag men tycker det är viktigt och kul att berätta om människorna/händelserna jag mött under min resa.

Hälsningar,

Daniel

Ringmärkt i Ungern

Hej!

En del av er vet att jag är fågelskådare, jag har också jobbat med ringmärkning av fåglar på Ottenby, Capri och hemma vid Landsjön. När jag är ute och reser har jag alltid kikare med mig.

Har sett ringmärkta fåglar i Afrika vid något tillfälle men jag har inte sett någon ringmärkt människa:)

Nu i september när jag skulle undersöka en patient såg jag i ögonvrån handen på en kvinna intill. Var det inte en fågelring på hennes finger??

Var bara tvungen att kolla, jo visst var det en fågelring. En stor ring, en ungersk ring. Skulle tippa på att den är för en större rovfågel.

Med tolkens hjälp fick jag reda på att hon köpt ringen på en marknad i Kanganten, Etiopien. Kanganten ligger nära Lotimor och Nyangatomfolket vandrar ofta över dit för att handla, träffa släktingar och ibland söker de även sjukvårdshjälp där.

När hade hon varit där då? Jo under förra torrperioden...hmm när e den då? Jo någon gång mellan september och mars. Lite vaga uppgifter att lämna till Ungerns ringmärkningscentral men det skall bli mycket spännande att få höra vad det var för fågel som haft den på sitt ben. Får återkomma när jag fått svar från Ungern.

Har ni träffat på ringmärkta fåglar någon gång?

Ha de gott!

Daniel

Rent vatten är inte för alla...eller?

Hej!

Vi fortsätter min resa i Sydsudan. Kom hem för några veckor sedan. När vi besökte Mark i Naliel, Sydsudan fick vi vara med om något fantastiskt.

Vi fick se hur ett gäng brunnsborrare fick upp vatten, rent vatten! Det är inte lätt att hitta vatten, långt i från alla försök resulterar i att man får upp vatten. Ni skulle sett glädjen bland byborna!

Hemma i Sverige kan vi bara ta fram ett glas, öppna vattenkranen och så har vi rent, drickbart vatten...så är det inte överallt. Att få se hur vattnet kom upp var en mäktig upplevelse, att lite mer förstå betydelsen av dessa vattenpumpar tog tag i mig.

Underbart rent vatten!

Så här ser det ut på lite håll.

Naliel ligger i sydöstra Sydsudan och låg längs vår resväg till vårt mål, Lotimor. Vi sov över här en natt hos Mark Keeter, en kenyan som tillsammans med 3 andra familjer har ett stort hjärta för Sydsudan och håller på att bygga upp ett compound i Naliel. En vattenpump är en av investeringarna.

Här kommer vattnet!

Snabbt kom några fram och ville dricka av vattnet...hmm jag har ingen flaska, något kärl att samla upp vattnet men jag har ju stövlar på mig:)

Hoppas han sköljde ur smutsen i stöveln först.

Tacksamheten och glädjen var stor.

När de vuxna fått nog fick barnen smaka.

Att få en vattenpump till sin by/närområde är stort. Vattnet är oftast mycket rent, vilket ger mindre mag och diarrébesvär, tidsåtgången för att hämta vatten blir mycket mindre vilket kan göra att fler tjejer/kvinnor kan hinna med att gå i skolan(om det nu finns någon fungerande i närheten). Det är ju oftast så att det är kvinnorna/tjejerna som får hämta vatten.

Får du med detta "fotografen"? Den lille killen hade koll på mig.

Brunnsborrarna kom från Kapoeta, distriktshuvudstaden i området(en halv dags färd från Naliel) och då vi hörde att det fanns 2 vattenpumpar i området som var obrukbara bad vi dem om hjälp att fixa dem när de ändå var i området. En insamling bland oss betalade för detta.

Det kändes väldigt gott att kunna bidra att 2 vattenpumpar kom i bruk igen. Nu till jul kanske vi alla skulle skänka en slant till någon biståndsorganisation som borrar efter vatten? 

Ha nu en go vecka!

Daniel

Nu kan hjälpen nå Lotimor Sydsudan!

Hej!

Nyligen hemkommen från senaste turen till Lotimor i Sydsudan vill jag bara ge en kort rapport. Blir förhoppningsvis mer inlägg framöver.

Jag har i flera inlägg här på FS berättat om ett arbete att få till en väg till ett mycket avlägset område i Sydsudan. Ni får gå tillbaka i bloggen för att uppdatera er. Kortfattat, området är bl.a. svårt drabbat av svält och WFP(World Food Program) har inte kunnat nå området med mat, utsäde mm. Efter vårt första besök i området mars 2017 har vi jobbat för att röja en väg(100 km) för lastbilar dit. Vi har stått för mat till byborna, och deras familjer och utrustning(pangas, enkla sågar mm). Eftersom vi lovat mat ville alla vara med, vilket vi inte riktigt hade förstått. Vi hade räknat med typ 400 personer från 2 byar, nu försedde vi ca 6000 personer med mat i drygt 1 år.

De har gjort ett enastående arbete, slitit hårt för att förbättra sina egna livsförhållanden och öppna upp för utveckling av regionen de bor i. De har själva bett om vägen och har nu själva börjat jobba på en fortsättning till Etiopien som ligger ett "stenkast" från Lotimor. De tillhör en stam, Nyangatom som finns på bägge sidorna av gränsen och är seminomader så de rör sig mycket mellan länderna. Nu några bilder från vägen:)

Sex meter bred väg, buskar, stora stenar, träd och rötter skulle bort. Vår utrustning räckte inte till alla så en del använde vassa stenar för att hugga ner träd och buskar.

Bengt Klingberg är en av initiativtagarna. Här spelar vi in en film om vägen. Kommer att lägga upp den när den är klar.

Nu åker vi till Lotimor:)

Det är fortfarande en tuff, jobbig väg men nu kan lastbilar ta sig fram, vilket var omöjligt förut. För oss med jeepar går resan till Lotimor mycket snabbare. Snitthastigheten på den "väg" vi använde innan var 7 km/h under långa sträckor.

Målet för resan/vägen Lotimor, enligt mig en otroligt vacker plats. 

När vi efter att ha jobbat med sjukvård, brunnar och samhällsuppbyggande arbete lämnade området, mötte vi på hemvägen två lastbilar från WFP. En av dem var på väg till Lotimor!! 

Känslan jag/vi känner går inte med ord att beskriva. 

Vårt arbete i området kommer att fortsätta men nu kan vi i "bocka av" en punkt på listan.

Daniel

I morgon blir det nervöst...

Hej!

Ja i morgon eftermiddag skall jag försöka berätta lite om mina upplevelser i Sydsudan förra året. Det blir på en sk "60+"-träff i en kyrka i Hovslätt, Jönköping där jag bor.

Det kommer kanske inte så mycket folk men känns lite pirrigt ändå. Var nere i kyrkan ikväll för att kolla att ljud och bild var ok. Hade räknat med 10 minuter, tog 1,5 timme innan vi löst allt strul.

Dåligt genrep blir ett bra...?

Svårt att välja ut rätt bilder så man får en någorlunda "röd tråd" i bild och i vad man skall säga. 

Här 2 bilder som kommer att vara med. Förstora så blir de bäst.

Marie undrar nog vem hon skall börja undersöka:)

Första gången de ser en fotboll! Jag och Josef(han med bollen) fick visa vad man kan göra med en fotboll. Tog inte lång stund dock innan gårdsplanen var full av skrattande barn.

Kanske bäst att skriva var jag är. Stället heter Lotimor, ligger så långt österut du kan komma i södra Sydsudan, intill Etiopien.

Ha de!

Daniel